Alla inlägg under november 2011

Av Christer Johansson - 30 november 2011 22:38

Hemma i stugan igen efter ett kvällsmöte med Christian på Knagga, helgens företagsgig är planerad och städtanterna för det fullt upp nu med lite julbord. Annars så blir det filminspelning imorgon på Stånk Tommys verkstad till nya filmen, blir fanimej en schysst rulle det här. Jag vet att jag säger det varje gång men nu känns det fan annorlunda, det har prickats in några riktiga pärlor ska ni veta. Eller ja, hur ska ni kunna veta det? men i mars 2012 då jäklar vet ni för då är det nämligen filmpremiär!

 

 

Örjan frisläppt och med i nya filmen som har sin premiär i mars 2012.

 

Sen har jag försonats med lasagnen ikväll och vi kan skiljas som vänner, skönt!

 

Annars så har jag lite funderingar på att arrangera ett jättepartaj i mars 2012 när vi skall ha premiär av nya filmen, det vore jäkligt skoj om vi kunde samla alla småstadslivsfrälsta i vår lilla by och fira ordentligt för engångs skull!

Jag har hittat en perfekt lokal som kan ta in ca 1200 partysugna som vill fira filmpremiär med oss, vi kommer inte ha ett upplägg med alkoholrättigheter i lokalen så det kommer bli fritt att ta med sig eget i sin lilla picknickkorg.

Sen har jag planer på att bjuda på lite scenuppträdande i form utav Lurvpösarna som gjort det mesta av musiken till filmerna, sen kommer garanterat både städtanter och vrålande mekaniker samt lite jägare dyka upp på scen.

Vi kanske till och med får se Kenta & Morgans nya hårdrocksband Gravediggers in pain with kill på scen och höra deras blivande monsterhit!?

 

Men vafan! Ni hör väl, detta måste jag ju styra upp för den här festen vill man inte missa!

 

alla Småstadslivs älskare därute nu får ni rita filmpremiär och fest på löningshelgen mars 2012 för då jävlar blir det åka av ska ni veta!

 


 

 


Av Christer Johansson - 30 november 2011 16:17

Klart man vill att Sveriges alla barn skall göra snögubbar och åka pulka för fullt nu men själv så klagar inte jag att snöskoveln står orörd och ensam i ladans vrå. Med gröna gräsmattor och ett leende på läpparna så får jag vardagen att gå här i min lilla stuga ute i den djupa hälsingeskogen, men just nu väntar jag på att Christian skall dyka upp för vi skall repa lite inför helgens företagsgig. Hoppas jag hinner repa mig innan han dyker upp bara, för jag har bränt hela käften ur led, och jag skojar inte!

 

  Förbannade jävla Lasagne helvete & vara het!

 

Efter att ätit en utav Sveriges hetaste lasagne där jag alldeles för hungrig ivrigt skopat in en jättetugga utan att känna efter att lasagnen svalnat för ett sådant stort intag i käften.

Alltså helvete vad förbannat het en lasagne kan bli som kommer direkt från ugnen!

Man blir förbannad på sig själv att man inte kan vänta tills den har normal temperatur för att ätas, sen blir man irriterad och förbannad på själva lasagnen, varför måste du vara så förbannat het jämt!?

Inte fan är andra maträtter så heta, kolla på till exempel pannbiff med potatis inte fan blir han så där het, nej!


   Farbror pannbiff kan man lita på iaf.


Jag blev så förbannad på lasagnen att jag vägrade äta den fan, ska han bränna min käft så morsan blir vettskrämd när man öppnar den för att säga hej så kan han förbli oäten, aldrig i helvete att jag tänker äta den där vrålheta saken.

Det blev några grillade korvar med bröd istället, kanske om jag blir hungrig senare ikväll att jag ger honom en andra chans, men då blir det bara för att jag måste och jag tänker fan inte titta på den då jag äter, det kan han glömma.

 

Nusa har jag lugnat ner mig lite, men det ömmar fortfarande i käften.

Jamen ni kan ju prova själv att ta en stor tugga av din hemmagjorda lasagne som kommer direkt från ugnen, vansinnesvrålet kommer som på beställning och din käft blir som ett vulkanutbrott.


Jaja, filminspelning imorgon med Stånk Tommy, kanske passar bra det nu med mitt rådande humör!


Av Christer Johansson - 29 november 2011 13:27

När folk undrar vad man gör och får höra att man jobbar som komiker och lever på att vara rolig så brukar det allt som oftast komma en följdfråga "men vad jobbar du med på riktigt?"

 

   Foto: Maria G Nilsson Edsbyn.

Vad jobbar jag med? hm, transvestit kanske..

 

Klart att folk inte ska behöva begripa allt och kunna lägga ihop detta pussel det är att vara heltidsförsörjande som komiker i underhållningsbranschen, men lite jobbigt kan det ju vara att behöva förklara att det ligger så enormt mycket arbete bakom ett skämt eller ett komiskt inhopp, för att inte tala om en hel liveshow på 90 minuter.


Att skapa humor tar tid, väldigt mycket tid.

Så mycket tid idag att många erfarna och rikskända komiker inte längre skriver sitt material själva, dom köper färdiga manus som dom sen står på scen och läser upp "tänk ni ska få höra vad som hände mig imorse" hände mig imorse?

Det var en demon manusförfattare det hände imorse som sitter på heltid och säljer humor till vår humorelit som inte har tid att skriva sin egen humor längre, för humor krävs som sagt väldigt mycket tid att skapa.

Men jag förstår dom fullständigt, tid är pengar och man måste ju överleva. Med managers och artistförmedlare som flåsar dom i nacken och vill ha dom på scen varje helg samt under veckorna, när ska dom ha tid att kunna skriva?

Klart dom skulle kunna skriva något ytligt skit över några dagar men det skulle den mycket medvetna publiken syna direkt och deras karriär som komiker vara ett minne blott.


 

Foto: Maria G Nilsson Edsbyn. 


För publiken idag är som sagt väldigt medveten av vad som är bra och skrattar inte för att vara snäll, dom skrattar för att dom tycker det är roligt, man kan inte gå upp på en scen och bara rapa fram skämten. 

Skämten måste ha ett djup och en historia som är inbäddat i något som folk kan identifiera sig med, det kan vara nästan vad som helst men det måste finnas en tanke bakom det och berättas med stort engagemang för att vinna åskådarens förtroende och som belöning få deras skratt.


 

Foto: Olivia Olsson Alfta.


Och jag kan erkänna att tanken på att köpa ett manus har varit på tal när det gäller min situation också, jag har gjort ett försök. Jag släppte pennan vid ett tillfälle som ett experiment och lät en person utanför vårt gäng skriva en humorakt på 10 minuter.

Det tog en vecka så ramlade materialet in på min mailbox, och ni ska veta att jag höll tummarna att det skulle funka.

Men verkligheten ville nått annat, materialet var bara att kasta. Det var som sagt mycket ytligt och det innehöll inget djup överhuvudtaget, våra ord och vårt språk fanns med i manuset men absolut ingen mening till varför dessa ord användes och varför dessa situationer uppstod, det var bara ett rapande av svordomar och till synes roliga ord.


 

Foto: Maria G Nilsson Edsbyn.


Vi har skapat en egen stil och ett eget språk, ett unikt uttryck som måste skapas med stor varsamhet inom vårt småstadslivsgäng.

Inte ens dom största tv-kanalerna med sina bästa manusförfattare kommer kunna berätta det vi vill säga med vår humor, vi måste göra allt det själva om det skall kunna bli äkta och publiken ska ta det till sina hjärtan.

mycket vet jag nu, fast det har ni väl småstadslivfans vetat hela tiden så jävla medvetna och kräsna ni är i dessa dagar, med humor i varje tv-kanal och ett helt cyberspace med humor från hela världen att välja och vraka ibland.  


Titta på dagens i särklass populäraste humorakt SOLSIDAN, dom har hela 5 stycken manusförfattare som sitter på heltid och skriver skämten åt Herngren & Rheborg m.m

Bara hålla tummarna att dom kan fortsätta skriva på den inslagna vägen och att dom inte börjar pela ur och ta ut i svängarna för mycket, för publiken är som sagt väldigt medveten vad som är bra och dåligt dessa dagar.

Men det är klart att det skall mycket till om dom skall kunna klanta till manus så pass, för dom besitter ju Sveriges absolut vassaste humorverktyg i Felix Herngren, Mia Skärringer och Johan Rheborg.


Jahapp!

Nu ska jag hör och häpna skriva lite humor, för det är typ mitt jobb det nu :)


Hörs så längen!





 

Av Christer Johansson - 28 november 2011 19:24

Roxa hämtade mig vid 12 idag sedan for vi ner till Själva Alfta city som består utav en kyrka, 2 banker, en korvkiosk, 2st pizzerior, en ICA affär, en klädbutik för det äldre gardet då, ett apotek, och Vinylstallet en butik som säljer bara LP skivor, sen en hederlig tobakshandel med trav & tips möjligheter.

Sen mitt i city ligger en rondell där vårt egna köpcenter ligger nämligen butiken Knagga! i en föredetta statoil mack där man nu kan handla kebab med strips och lampor samt hyra film och köpa tvätt maskiner, det går åxå hyra en liten tur på ägarns Segway om man vill göra Alfta city lite bekvämare.


    

På Knagga kan man både få sig en korv eller köpa sig en snygg lampa.

 

När vi stannat till på Knagga för lite fikainköp så for vi iväg till inspelningsplatsen för dagens aktörer nämligen städtanterna, och det blev bra tror jag.

Jag hade det jävligt svårt att hålla mig iaf, vettefan vad som var problemet. Det räckte med att Christian titta på mig med sitt stora skäggiga och sminkade ansikte så garvade jag.


 


Men nu vilar vi fram till torsdag då Stånk Tommy ska in i filmen för första gången, kanske går bättre om man får skälla på Lichln ett tag. Fast där brukar det vara han som har svårt att hålla sig, jäkligt konstigt det där, för ju mer Stånk Tommy skäller på han desto mer garvar Lichln, jara det blir bra det där!

 

  Stånk Tommy kliver in i filmen på torsdag.

 

Nu blir det ett jävligt hett bad med lite ryggläge, det har jag fan värd nu!

 

 

 


Av Christer Johansson - 28 november 2011 07:43

07.46 är klockan och har precis stigit upp för att leva en dag till av mitt första liv som människa, men jag har inget jobb att åka till. För ett 1.5 år sedan så kravlade jag mig ur sängen för att åka till min restaurang och jobba lunch men nu sitter jag här framför en skärm och ska försöka hitta på lustiga situationer som folk ska skratta åt.

Men jag saknar inte en dag från mitt liv i krogbranschen, jag kan det där nu och orättvisorna är för stora i denna slitsamma vardag. Nu får jag göra nått som jag brinner för och finner mening i och får mig att må bra som en hjulbent människa jag är.


 

En vanlig dag på jobbet typ, dela säng med en skäggprydd kvinna med hår på bröstet under sin behå.


Men knepigt och ovant är det ju att inte ha ett riktigt jobb sådär, ha ett fikarum med arbetskamrater man kan sitta och gnälla över dagens orättvisor för. Ett arbete där man stämplar in och ut och för att sedan åka hem.

Här sitter jag ensam och ska försöka hitta på nya situationer och vinklingar i en värld av familjer och livsöden som egentligen inte finns. Jag kan ljuga och hitta på bäst fan jag vill med målet att det skall roa och få folk att må bra och skratta, men jävlar vilket knepigt jobb jag har.


   

Hur normalt är det att ligga där i gruset nedanför scenen utan repliker, kolla på publiken liksom?


Det jag sitter och skall försöka göra nu är ju följande.

En ny radioshow med 20 avsnitt med helt nya sketcher till p4 Gävleborg, en ny liveshow till sommaren 2012.

Sen regisserar jag just nu en ny film som vi planerar att släppa i mars 2012, sen ska jag börja kika på en julshow till nästa år så det är ju en del faktiskt som ska skapas.

Utöver detta så har jag och Christian två företagsjobb denna vecka då vi skall på med behåar och lite smink för att underhålla lite bland julskinkor och snapsar, så det är klart att det finns jobb men annorlunda är det.

Fast på ett positivt sätt såklart.


 

Smink och klänning på idag då det ska filmas lite fröken Patrull.

08.20 är klockan nu ser jag och kaffebryggarna har puttrat färdigt, en liten kopp innan jag försvinner in i småstadslivs universum och försöker sy ihop lite sommarshow, sen klockan 12.00 kommer Roxa vår filmare hit och tar mig ner till människobyn för att filma lite städtanter till nya filmen.

kan en arbetsdag se ut för en småstadslivs arbetare idag, ja lite knepigt är det ju!


Av Christer Johansson - 27 november 2011 19:11

En gammal barndomsvän från Göteborg kikade förbi och timmarna rusade hastigt iväg. När jag grubblat som mest och ältat mig ner i en massa svåra frågor kring den ovissa framtiden dök som sagt en gammal barndomsvän från Göteborg upp, och det var precis vad jag behövde idag.

Med denna man har jag pallat äpplen som smågrabb, jag har jobbat säsong vid en skidort i fjällen samt bedrivit krogverksamhet i Bollnäs. Vi har spelat in en galen film med titeln Dumhuvve. Och vi har hängt nakna i sprinklersystemet på fjällhotellet där vi jobbade, där vi på samma hotell visade våra nakna rumpor för dom Japanska gästerna genom stugfönstret efter en liten vild personalfest, men då vi fick besöksförbud på hela området fastän vi jobbade där på anläggningen.


   Dundret Gällivare var brottsplatsen.


Men vi fick lämna området så fort vi jobbat klart, ganska skum deal! Men så går det när man som personal busar och visar rövarna för våra Japanska gäster samt hänger nakna i sprinklersystemet på relaxavdelningen.

Okey dom två nissarna från Stockholm som ägde fjällhotellet och hela skidanläggningen hade ju lite koll på oss, dom var ju lite förvarnade över våra tilltag om man säger.

själva kickoff festen innan säsongspremiären med hela skidanläggningens personal samt dom två kostymprydda ägarna så var det visst två Alftapojkar som inte kunde riktigt sköta sig, det tog inte många timmar av festen så låg två pojkar i kalsonger och skojbrottades på dansgolvet, visst var det musik men inte någon som var i form att dansa så tidigt på kvällen typ, men vi tyckte vi skulle lätta upp festen med lite kalsongbrottning inför våra chefer och dom övriga i personalen. Juste det ja! gjorde ju en till smart grej, vi kastade snöbollar på platschefen efter hon upptäckt att vi nallat en backöl från restaurangen och jagade oss genom stugbyn, smart drag det åxå!


vårat besköksförbud på detta fjällhotell på vår fritid var lite väntad ändå, jag och Johan fick bosätta oss nere i samhället i en lägenhet sen åka upp och jobba våra pass i restaurangen varje dag. Fast den övriga personalen brukade smuggla in oss på nätterna till efterfesterna i personalernas stugor, dom behövde väl lite skruvad Hälsingehumor ändå däruppe, kanske blev lite tråkigt efter vi fick besöksförbud.


 

Ingen Afterski för oss men på nätterna smugglades Alftapöjkarna in för att skruva till den slummrande festen.


Såklart vi hade mycket att prata om ikväll och det kanske bästa han avslöjade ikväll var att han funderade att flytta hem igen och lämna Göteborg, aj aj aj!! Vad kommer då hända?! För ska vi vara ärliga så kommer det där lilla smågrabbsbuset alltid finnas kvar, klart man såg och kände att så fort vi träffs så glimmrar dom där busögonen igång och vi börjar trigga varandra som bara pojkar av samma skrot och korn kan göra.


Skämt och sido, vi är gamla och ordentliga nu så det blir lugnt.

Jag bjuder på ett klipp från vår film Samhället som gud glömde som jag och Johan gjorde för sjukt länge sen!

Obs! Det är Johan som kommer cyklandes naken i den första scenen där jag agerar nån sorts reporter.


 


Kul kul!!

 

Och imorgon spelar vi in städtanterna, fan nu mår jag ju prima!

 

  

Av Christer Johansson - 26 november 2011 19:34

När vi för första gången sommaren 2010 lämnade filmduken och gick upp på livescenen var vi skräckslagna men samtidigt väldigt nyfikna på vilka småstadslivsfansen var för några.

Vi visste att när gick vi upp på scenen att intresset skulle vara stort och att vi sålt en hejdundrades många dvd filmer för att vara ett amatörprojekt. Eller vi hade ju sålt mer dvd filmer än många andra större svenska filmer som visats både på tv och SF biografer.

att det skulle bli väldigt mycket folk var ju redan klart men som sagt vi hade ingen aning om vilka ni var.

Vilka var det som hade fastnat för våra filmer och nu hade bestämt sig för att köpa biljetter och se dessa skruvade figurer på en livescen.

Ungar eller gamla gubbar, tanter och barn? kvinnor eller män, eller alla åldrar? vilket klientel kommer sitta här framför vår scen och förhoppningsvis skratta åt vår småstadslivshumor?

 

    

 

Edsbyn 2010 klev vi upp på teaterscenen för första gången med en stor ångest som slog till ordentligt 5 minuter innan föreställning, det var riktigt jobbigt där bakom scen. Och utanför väntade en absolut slutsåld premiär där folk hade rest från Falun, Umeå, Vilhelmina, Gävle, Uppsala sen från hela hälsingland såklart.

Nu satt dom därute och väntade, dom som hade köpt våra filmer och sett klippen på youtube och skrattat åt både städtanter och galna mekaniker m.m

Men vilka var dom?

Dom var hela familjer med fyra generationer, 4 åringar satt sida vid sida med sin 80 åriga morfar, det var mamma och pappa med sin tonåringar till barn, det var grabbgängen och flickgängen, alla var dom representerade där dom satt tillsammans och skrattade till vår skruvade hälsingehumor, helt jävla fantastiskt!

Det var en familj som tyckte det var så himla kul att precis hela familjen kunde och verkligen ville gå tillsammans på detta då det älskades av hela familjen på fyra generationer, annars brukar det bli att ungarna går på sitt och vi föräldrar åker på något annat, men just småstadsliv var så finemang för detta ville verkligen hela familjen se och uppleva tillsammas.


      


än engång ett stort tack till vår underbara publik för utan er energi och ert stöd så har vi aldrig orkat eller vågat fortsätta att göra detta och gå upp på livescenen kväll efter kväll. Och vi fortsätter gladeligen att producera vår skruvade humor både på film och teaterscenen om ni orkar och vill ha mer.


 


Puss & kram till er alla småstadslivs fans därute, ni är bäst!!

 

 

         

 

 

En mini Stånkis får avsluta detta blogginlägg, så jäkla bäst ni är alltså!!



Av Christer Johansson - 25 november 2011 21:29

Jag har predikat i både bloggar och i en utgiven bok att man måste våga tro på sig själv och sin vision och kämpa.

Man får inte låta sig nedslås eller ge upp i sin strävan att uppnå sitt mål trots att vägen dit är mycket tuff och du stöter i hårt många gånger. Det gäller att envist stå emot både din närmaste omgivning och andra människor som bönar och ber att du skall kliva av tåget du stormar fram med.

Dom ser hur du stångar dig blodig och slås omkull gång på gång, dom vill för vad dom tror är för ditt eget bästa att du vänder om och ger upp din dröm. Men det är här du MÅSTE lyssna på vad du vill innerst inne och sen på målet du har framför dig, din dröm och din vision. Du skall höja blicken och spotta ut gruset tillsammans med blodet du har i käften efter din senaste dikeskörning och målmedvetet vandra vidare mot din dröm, ingen eller inget skall få stoppa dig i din vandring för det du tror på.

Jag har vandrat mot mitt mål i säkert 20 år nu och jag är långt ifrån framme men jag kommer aldrig ge upp, jag har kört i diket och kraschlandat säkert 250 tusen gånger, men hur än jävla illa det har sett ut så har jag alltid rest på mig och med ett snett leende blickat mot målet och min dröm.


Envis-vrång-dum i huvudet-sinnessjuk-blåst-galen-störd-rubbad????

 

 

 

Jag kanske är allt det där men det spelar mindre roll för jag tänker inte ge upp ändå.

För det som spelar mer roll är ju att jag sätter upp nya och högre mål hela tiden samtidigt som nya visioner kläcks.

min resa mot mina drömmar och visioner på detta jordeliv förblir nog livslång kamp det.

kanske detta är meningen med livet som så många söker svar på, att din livslånga kamp att nå fram till din yttersta önskan är sjävla verket din mening har på jorden, ja kanske det?


Nu vill jag plötsligt vara en Gnu!

 

  Gnu Johansson Alfta.


En Gnu slipper detta ältandet på bloggar dom, för det enda dom behöver bry sig om är att skaffa föda och släcka törsten sen se till att inte bli uppäten av storlejonet, sen kanske para sig lite ibland om man hittar nån sexig Gnu då förstås, helst utan skägg på hakan. 


Fan vad bekymmerslöst alltså!


Fast det skulle vara roligt att vara en vrålapa åxå, bara klättra i träden och tokvråla hela dagarna och nätterna så dom andra djuren inte kan sova, hahahahah fyfan vad kul!

 

   Pax mig för att vara en vrålapa i nästa liv!!!!!!!!!

 


 



 



Presentation


Christer Johansson

Impulsiv och nästan oförskämt spontan försöker jag leva mitt första liv som människa.


Fråga mig

133 besvarade frågor

Omröstning

Vill ni se en ny småstadslivfilm eller vill ni se den nya byn med bara nya figurer som jag lurar på?
 Ny småstadslivfilm.
 Ny film med helt nya figurer.

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<<
November 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Gästbok.


Skapa flashcards