Ny vecka alltså, då ska vi se vad som händer denna vecka för en hjulbent småstadslivsarbetare.

På tisdag är det dags för städtanterna att resa ut på ett liveuppdrag igen.

Måndag: repetioner inför livegig och manusskrivning Anosch vägkrog.

Tisdag: Livegig och manusskrivning Anosch vägkrog.

Onsdag: Studioinspelning Anosch vägkrog.

Torsdag: Manusskrivning.

Fredag: Manusskrivning.

Hela februari kommer att bestå av ett evigt skrivande så man får hoppas att det ramlar in nått litet livejobb som bryter av allt skrivande, det kan vara skönt att få andas lite ibland. För skrivandet kan vara riktigt kämpigt många gånger, det man fruktar är dom där dagarna då man sitter och stirrar på ett tomt papper i timmar och det enda man kan tänka på är att pappret är jättetomt och helt utan bokstäver, idetorka och skrivkramp heter det visst.

Men det kan samtidigt och helt oförklarligt snabbt förvandlas till ett vulkanutbrott där det bara väller ut galenskap och man knappt hinner med att skriva allt joll man kommer på, sånna dagar tycker jag om.

En fråga man ofta får.

"Vart får du allt ifrån?"

Jag vet inte var jag får allt ifrån, jag kan inte svara på det.

konsten är ju att skapa nånting från ingenting, alla konstnärers uppgift.

Nu kallar jag mig för konstnär också, vilken jävel!

Skapar humor med ett vinglas i handen och en basker på sniskan, fan vad nice!

Nja inte riktigt, kaffe och en frilla som Rasmus på luffen mer likt.

Nu är det dags att åka till Christian, hörs på!

Om mitt liv vore en film så skulle det vara en dramakomedi och rollen som mig själv skulle nog hm? Björn Kjellman kanske. Äh vafan! Nu när vi drömmer hejvilt är det ju lika bra att Jim Carey eller varför inte Ben Stiller spela rollen som Christer Johansson.

Björn Kjellman gillar jag skarpt, Jim Carey bra han med men jag tror nog Ben Stiller får rollen ändå.

Och jag skulle anlita två regissörer som skulle få dela på filmen, det tragikomiska i mitt liv skulle Woddy Allen få regissera och den lite tuffare och dramatiska biten av mitt liv skulle mästaren himself David Lynch få ta hand om. 

Med dessa genialiska filmmakare så skulle nog även mitt lilla liv bli en sevärd film för kan inte dom så kan ingen. 

David Lynch och Woody Allen skulle få regissera filmen om mitt liv.

Den första halvan av filmen skulle som sagt David Lynch få ta hand om och filmen skulle få börja på den lilla vägkrogen i Alfta där jag startade min restaurangkarriär. En skoltrött 18 åring utan gymnasieutbildning fick börja vid pizzabänken och snurra ihop pizzor som betalade helgernas vilda partaj och galenskap.

Nu har jag ju inte rånat någon bank eller nått annat högdramatiskt men regissörer som Mr Lynch och Woddy Allen behöver knappast sådana smaskiga ingredienser för att göra mitt liv intressant.

   Arrested in Philadephia and of to the Local Courthouse, hej åhå!

Det mest dramatiska som hänt i mitt liv är väl den gången jag efter krogbesök i Philadephia promenerade ut på gatan med en flaska Budweiser utan den berömda bruna påsen, jag greps och blev förd till polisstationen, där jag sedan skulle infinna mig tidigt på måndagsmorgonen at the local courthouse of Philly för rättegång.

I en ringlande lång kö med mestadels svarta som garvandes gjorde highfive med varandra stod en blond och sjukt nervös liten Alftapöjk och funderade på om detta var en superverklig mardröm han upplevde.

Men det var det inte, det hände!

"Mr Johansson please step forward"

   På den lilla vägkrogen i Alfta börjar filmen om mitt liv.

Sedan när jag vuxit på mig och passerat 30 strecket får Woody Allen ta över regin och det tragikomiska i filmen, här ska nu en nybliven arbetslös gammal krogägare med en konkurs i ryggen försöka damma av en gammal dröm.

Han ska bli komiker och filmmakare. Och med en 9 årig grundskola i ryggen ska han nu erövra landet med en skruvad hälsingehumor nerdränkt av svordomar och skäggprydda damer.

Han drömmer om en egen tv-serie och en framtid både framför och bakom kameran, och där vissa tidigt sagt åt honom att sluta drömma och satsa på ett riktigt jobb så fortsätter han envist att jobba mot sin dröm.

Hur denna film kommer att sluta vet bara framtiden, men det jag vet är att manuset till min livsfilm är det bara jag som kan skriva.

Ditt liv brukar bli vad du gör det till för det är inte krångligare än så.

   Filmen om mitt liv får gärna sluta med en sådan!

Drömma måste man få göra annars vore livet så förbannat fjuttigt, iaf för mig!

Snart slut på januari och planeringen av det nya året fortsätter, filmen och den nya showen Svart & Rivigt kommer bli superkul att få presentera för er, dom båda akterna känns mysigt skruvade.

Idag var jag som sagt ner på Alfta ishall med vår ljus och ljudtekniker för att planera det tekniska inför filmpremiären och det kommer bli superhäftigt, allt jag ville går att lösa tydligen, fan vad nice!

Men nått som inte kommer finnas under filmpremiären är alkoholförsäljning, det får man packa med sig i picknickkorgen själv, alltså ta med egen dryck om ni vill det!

  Skumpan får ni ta med själv på filmpremiären!

Vår manager drog till Cannes över helgen men innan han stack så lät han meddela att vår sommarturne kommer utöka med fler städer, jag tyckte höra att vi skulle till Sundsvallsområdet, Ljusdal, Umeå och sen blir nog premiären i Alfta och forsparken i år igen, det blev ju så lyckat sist vi var där, skoj!

Ser ut att bli showpremiär på hemmaplan igen, Alfta och forsparken.

Premiären i Alfta förra somaren dök det ju upp en massa småstånkisar, kul!

Vi får se vad nya sommarshowen kommer med för överaskningar, biljetter hittar ni på TICNET och på vår hemsida.

Nu blir det bröderna Cohen och filmen Big Lebowski, mycket bra film!

Imorgon så ska jag och Christian träffa vår ljud och ljustekniker för ett planeringsmöte inför filmpremiären i Alfta ishall 31 mars, det är mycket som kommer hända på stora scenen denna kväll.

Klart är ju att Agneta Patrull & Johanna Andersson är kvällens premiärvärdar, sedan är det även klart att småstadslivsbandet Lurvpösarna och Helene Åhström står för det musikaliska. Vi har även fått klart med två duktiga deejays i form utav Micke Hallin & Björn Palme.

Så förutom dokumentären om småstadsliv i Västernorrland och huvudfilmen så blir det mycket skoj på scenen, det ryktas i korridorerna om nått hårdrocksband skall uppträda denna afton åxå, hm?

Kan det vara Gravediggers in pain with kill månne?

Ska dessa tuffa grabbar gör livedebut på filmpremiären i Alfta ishall 31 mars?

Imorgon är det andra avsnittet av Anosch vägkrog klockan 17.00 i Sveriges radio Gävleborg och det ska tydligen vara nattklubb på vägkrogen, då lär ju dom coola brudarna Solveig & Denise dyka upp. Ses imorgon på Anosch!

Denise & Solveig ska på Anosch vägkrog imorgon på lite nattklubb!

Nu lämnar jag filmstudion för en tid, mitt arbetet är slutfört. Dom rörliga bilderna och alla pusselbitar är nu på plats, nu väntar ett gigantiskt arbete av vår klippare Peter"Roxa"Ericsson som skall ljudredigera hela filmen.

Jag har petat färdigt nu och beger mig tillbaka till min skrivarbunker och skall försöka skriva färdigt den tredje upplagan utav Småstadsliv LIVE "Svart & Rivigt".

Och det är med blandade känslor jag sätter mig ner för att skriva färdigt manuset.

Att skapa nått helt nytt och främmande som du inte har en aning om publiken kommer gilla är både skrämmande och väldigt inspirerande. För jag vill inte att dom bara ska gilla det, jag vill att dom skall älska det!

Skrivarbunkern: Kaffe-ångest-skratt-glädje-tårar-kaffe-ångest-fniss-ilska-ångest-vrål-kaffe-lycka!

Det har varit en fantastisk månad i studion med denna filmklippning och nu längtar jag till filmpremiären mer än nånsin för det kommer bli en kväll att minnas, jävlar i min själ!

Småstadsliv 4 "Men det skiter man väl i"

Premiär 31/3 i Alfta.

"Dom kallar mig för Lichln, ingen frågar hur jag mår, det är ingen som förstår, men en dag ska dom få se, jag ska bygga en verkstad bredvid"

Här kommer ett smygkik på introt, sen stänger vi luckan som öppnas åter igen 31/3 i Alfta. 

Filmen är klar men det skulle den egentligen aldrig bli.

Först hette den Krogliv och en massa scener spelades in, vi filmade på en utvald krog som vi inrett med passande rekvisita för vår film. Och med både stridslystna vakter och partysugna innebrudar så började storyn ta fart med både nya som gamla småstadslivkaraktärer.

Kroglivs filminspelningar drog igång med en rad nya figurer framför kameran.

Allt flöt på bra med både storyn och dom nya karaktärerna, men nånstans började jag att vackla och kroglivsprojektet kändes mer och mer fel. Det kuggade lixom aldrig i och till slut var jag tvungen att blåsa av inspelningarna och en längre paus vidtogs. Månader av grubblande gick och till sist kom Sommaren och den nya showen bland braköl & samurajlådor, och filmen låg fortfarande på is.

Nya showen bland braköl & samurajlådor från premiären i Alfta sommaren 2011.

Foto: Maria G Nilsson

Sommarshowen blev en succe och nu började jag att tveka på att göra en till film, det kanske inte var menat att göra en till film i detta läge, därav den uteblivna glöden för filmprojektet.

Vi hade gjort våra filmer nu och det fick räcka tydligen.

Jag meddelade gänget och vår manager om mina tankar att lägga ner filmprojektet och dom hade känt likadant, vår manager tyckte att showerna var så pass bra nu att en ny film med vår amatörproduktion var bara en risktagning mot en eventuell kvalitetssänkning i småstadslivsprojektet.

Filmen lades ner och vi hade gjort vår sista amatörfilm.

Skulle vi göra en till film så var det isf med en tv-produktion och inget annat.

End of story!

Så här såg vår första film ut och nu hade vi bestämt oss för att vi gjort vår sista.

Jag vet inte vad som hände men nånstans började en tanke om en annan filmvinkling att växa, att dra penseldraget tillbaka till vår första film och göra ett besök i den lilla byn igen med en dokumentär och sluta cirkeln med Småstadsliv 1.

Den växte sig allt starkare och till sist gick det inte att stoppa, den filmen vill jag göra.

Gänget hängde såklart på direkt, fuckin love them!

Värre skulle det bli att övertyga managern som var helt övertygad om att vi hade gjort vår sista amatörfilm, det blev en utdragen och seg debatt. Han motiverade sin övertygelse mot en ny film med att tiden inte var rätt, det kunde finnas en mättnad därute, intresset för en ny film var alldeles för svagt.

Men jag gav mig inte och fick mina pengar att ta fram ännu en film, nu är den klar och känslan är så jävla bra!

Örjan Bengstfors ute ur fängelset i nya filmen.

Småstadsliv 4 "Men det skiter man väl i" trailern.

Har på en månad över 32 tusen visningar på youtube och filmpremiären har redan sålt fler biljetter än någon annan premiär vi haft, managern ringde för inte så länge sedan och sade.

"Du hade rätt din jävel, dom ville ju ha en till film"

Klart som fan dom vill det för nu kom mer ju den bästa!

Jag vrålar till då jag reser på mig, jag vrålar ännu mer när jag bockar mig ner för att dra på mig skorna.

Min gångstil är precis som arrangören Sölve i nya filmen, träningsvärken efter tennisen håller mig i ett järngrepp och smärtan saknar motstycke. Och värst är min röv och baksidan av låren, jag överdriver inte när jag säger att detta kan vara en utav världens mest smärtsamma träningsvärk som en människa har fått uppleva i modern tid.

Överlever jag detta kommer jag vara evigt tacksam och verkligen ta vara på mitt liv jag fått på denna jord.

Nog om min svåra muskelvärk nu!

Imorgon bär det av mot Småstadslivsstudion igen och den sista klippningsdagen, nu ska jag med mina anteckningar klippa till den slutliga versionen som ni kommer att kunna se på premiären i Alfta 31/3.

Sen ska jag inte peta något mer och det ska bli riktigt skönt att sätta sista spiken i det nya verket.

Och dom speciellt utvalda personerna som fått chansen att se den nya filmen redan nu har alla varit enade om att den är annorlunda med en egen stil som inte kan jämföras med dom andra filmerna, precis det var mitt mål med denna nya film, perfekt!

Sen är det bara att lägga all fokus på nya sommarshowen och våra radioprogram, men jävlar vad jag gillar Robyn!

Lady Gaga, Kate Perry, GÄSP! Plastdockor...

Robyn is for REAL!

Jag skriver och skriver och nu vet jag inte ens vad jag skriver längre för det jag skriver blir bara en massa bokstäver som flyter ihop och bildar en massa meningar, hm?

Jag läser det om och om igen men har absolut ingen aning om jag skall skratta eller vad man nu kan göra åt det?

Det borde vara roligt men det spelar ingen roll hur många gånger jag läser det så händer inget och mungiporna förblir orörliga.

TIMEOUT!!!! BRYT!! KASTA BORT LAPTOPEN!!

Det är nu man måste bryta och göra nått helt annat!

Martin Sjökvist på scenen  vid sommarens premiär i Alfta som idag bjöd upp till en tennismatch.

Foto: Maria G Nilsson.

Och dagens stora räddare blev en gammal hockey och teater vän nämligen Martin Sjökvist som tog med mig på en tuff tennismatch i Alfta tennishall. Jag hade säkert inte spelat på 10 år men som sportfåne och bollälskare jag är,   så tog det inte lång tid innan jag kunde utmana Martin i långa tuffa slagdueller från baslinjen som jag mycket ogärna lämnade.

Det blev bara en nätattack vill jag minnas som jag förlorade ganska omgående, men resultatet var oviktig denna dag och inspirationen har redan pumpat igång av dagens kampmoment. Och min djupt rotade tävlingsinstinkt som jag besitter har fått sig en rejäl knuff idag kan jag säga, härligt!

Tack Martin det här behövde jag idag! 

Nu kan man dra igång skrivandet igen, ja efter p3 guld galan förstås. Äntligen nått bra på teven man kan titta på!