Repetionerna har börjat och det var som jag befarade, det här blir det mest skruvade jag skrivit och gänget myser verkligen på materialet.

Och som jag tidigare har sagt så kan det här vara sista gången vi tar våra gamla småstadslivsfigurer ut på turne, vi står vid ett litet vägskäl där vi funderar på att snickra ihop ett nytt tema och krydda på med helt nya figurer.

Så vill man se dessa galningar LIVE så ska man nog göra det i sommar för det kan ju vara lite av sista chansen om man säger.

Annars förutom Småstadsliv då? hm..

Jag grät tårar i söndags då Manchester Citys långa väntan på en ligaseger äntligen var över, hua..det var känslomässigt att se dessa plågade fans äntligen få bli storebror i sin stad, vilken match det var när dessa två mål på övertid förvandlade Etihad stadium från ett sorgens tempel till den lyckligaste platsen på jorden, jag hickade till och tårar kom på riktigt.

Gråter sällan men så skönt när det händer, fan man borde gråta mer för det lättar och bereder mer plats för alla känslor man bär på.

Och hänne nere är anledningen till söndagens tårar.