Hej nu är det alltså Johanna här som skriver inte Christer, han får vila detta blogginlägg, spännande va!?

Jag minns första gången jag hörde talas om Småstadsliv när jag en kväll umgicks med några kompisar och de berättade och beskrev något i stil med att en galning bränner upp en cykel, vrålar och skriker.

Jag tyckte det lät väldigt roligt och lovade att kolla upp detta.

Några dagar senare kom jag på att ”jusste dedär på youtube..”, jag sökte och fick genast upp ett klipp på en väldigt hjulbent jägare som kommer åkandes på ett par skidor över en åker.. tankarna som kom var ”nej nej nej, vad är det här!?” så jag stängde ner efter första anblicken.

Men det var något i mig som fortfarande gnagde och jag kunde inte riktigt släppa det så senare bestämde jag mig för att ge det hela en ny chans.. Då dök självaste Stånk Tommy upp på skärmen, där satt han på sitt kontor och väldigt engagerat bekämpade lurvpösar i ett dataspel, jag fullkomligt vek mig dubbel av skratt och tårarna rann!  Sedan dess var jag såld!

Christer Johansson är hjärnan och författaren bakom fenomenet Småstadsliv och det är han som sitter med pennan och knåpar ihop det hela.

Han är även ansiktet bakom karaktärer som Stånk Tommy, Jägaren Örjan, Kenta, Agneta, Ingemar, Sölve m.fl Man kan undra var han får allt ifrån och om han är helt bananas? När jag träffat och pratat med Christer i civilt tillstånd så märkte jag snabbt att han är en väldigt lugn, observant och tänkande människa med bra personkännedom.

Jag tror att han felaktigt kan uppfattas som blyg då han egentligen bara tänker ungefär fyra gånger så mycket mer än vad han säger, vilket kan vara en del av förmågan att kunna fånga upp beteenden hos människor och tänka träffsäkert i bilder som sedan uttrycks och tolkas i olika figurer, den ena galnare än den andra.

Som man kan se i hans tolkningar av sina roller där kroppspråket och tajmingen sitter som en smäck.

Christer Johansson är alltså inte fullt lika hysterisk som han ofta kan ses som i sina roller.. Jag tog i alla fall pulsen på författaren/regissören/skådespelaren inför den stundande filmen som spelas in i sommar och såhär lät det.. 

This is Christer Johansson.

* Du spelar själv flera roller, har skrivit manus och regisserar filmen. Vad ser du mest framemot med "Tillbaka till Holmsveden"? 

Jag ser mest framemot om jag/vi kan nå fram till den vision jag hade när jag skrev manuset, men svårigheterna med det blir ju att vi går in i detta filmprojekt utan varken sponsorer eller andra bidrag.

Så vi får skaka fram pengar ur våra egna fickor och offra familjens Thailandsresa typ, hehe..

Fast Holmsveden kan vara nog så fint som Thailand så här års tror jag. 

* Genom åren har ni byggt upp en trogen Småstadslivpublik som b.la följt hetlevrade mekaniker och skjutgalna jägare.. Om du gör en jämförelse, Småstadsliv kontra Holmsveden, hur skulle du beskriva den? Vad är det här?

Småstadsliv är ett kapitel för sig, ett unikt fenomen som jag än idag inte riktigt kan förstå hur jäkla stort det blev och fortfarande blir. Så att jämföra Holmsveden

projektet med småstadsliv är lite orättvist, att vi ska kunna snickra ihop en ny karaktär som den bindgalne Stånk Tommy och radarparet Agneta & Johanna är nog en omöjlighet. Likheten mellan Holmsveden och Småstadsliv är vår humor, den tar vi med oss från Småstadsliv, det blir vår humor som vi älskar att framföra.

* Varför blev det just platsen Holmsveden? 

Holmsveden är en riktig ghost Town, varje gång jag åkt igenom den lilla byn har jag fantiserat mig bort till en ödslig by på den Amerikanska södern, alla som farit igenom Holmsveden vet vad jag pratar om, main street gatan i Holmsveden är en äkta Hollywood kuliss, och att ingen varit där och filmat förut är för mig en gåta, men känns fantastiskt kul att vi är först och får sätta ner spaden i denna mark och skapa lite filmhistoria.

(Ett av alla vackra hus i centrala Holmsveden)

* Vad tycker du själv att du lärt dig av tidigare erfarenhet med Småstadsliv, hur har du utvecklats och vad tar du med dig till det här projektet? 

Klart att vi utvecklats både framför kameran och på livescenen, vi har ju gjort 5 spelfilmer och turnerat med live föreställningar sedan 2010, men just framför/bakom kameran har jag lärt mig hur viktigt ljuset och placeringen av kameran är, för att fånga och ta fram scenen för själva filmåskådaren, det är skrämmande hur viktigt några centimeter kan vara från att fånga själva poängen i en scen från att man ska tappa hela scenen och den blir förlorad, arbetet bakom kameran är en konststycke som få bemästrar, David Lynch och Stanley Kubrick är två som kan det iaf, Tarrantino är en annan.

Men jag och Roxa ska göra vårt yttersta, jag lovar.

 (David Lynch en förebild för Christer)

* Vad var det från första början som fick dig till att fatta pennan och skapa humor? 

Jag tror det var när jag skulle sluta nian på högstadiet, jag fick panik helt enkelt.

Där satt alla mina klasskamrater och valde sin framtid och vilken väg dom skulle gå.

En del skulle bli snickare, en del skulle välja verkstad, Andra handel och barn och fritid.

Där satt jag ensam med ett tomt papper, välja? Jag ville inte välja, för det första visste jag inte vad jag ville bli, varför måste man välja sånt, och just nu? Snickra är jag helt kass på, meka med bilar så vet alla som sett Stånk Tommy att jag är ännu sämre på, sen ja..jag var kille, barn och fritid kändes närmast just då men grupptrycket på Crille (Kenta) att välja detta var jag för feg för. Så jag valde inget alls, när mina klasskompisar stack ut i livet och utbildade sig till allt vad dom valt så flyttade jag ut till min mormor som bodde i ett stort hus ute på landsbygden, där hjälpte jag henne på gården, jobbade på ett sågverk för 18:- timmen(sant det var nå bidrag från arbetsförmedlingen) men det var där hos mormor jag om kvällarna började skriva, skrev allt från djupa draman till galna skrivelser

liknande småstadsliv, gjorde även en hel del filmer därute på mormors gård.

Jag hade hittat vad jag tyckte om att göra, men det var först 20 år senare som jag kunde livnära mig på det, på riktigt.

 (Christer är glad, han kan leva på det han älskar)

* Nämn något i ditt liv som du gjort/åstadkommit som du är väldigt stolt över, om vi bortser från att skapa humor. 

Mina fyra döttrar Emmy Lee, Tindra, Molly, Enya Lou är mitt allt.

* Till sist, varför tycker du att folk ska se den här filmen? 

Vi blir hela tiden matade från alla medier idag om hur hemska vi människor kan vara mot varandra, samtidigt som vi alla människor någon gång i livet går igenom personliga kriser, man skils från sina kära, folk som lämnar jordelivet för tidigt, man utsätts för orättvisor.

Så plugga ur allt detta för en stund och se vår film och förhoppningsvis får man skratta lite för en stund, det behöver man.

Humor är en underbar själavård, om än ganska kort men ack så viktig.

TACK!! / Johanna