Direktlänk till inlägg 25 oktober 2012
Det var en gång en liten rädd pojke som bodde i en liten by i dom Hälsingska skogarna som hette Alfta, ja den heter faktiskt så fortfarande den lilla byn, fast den lilla pojken har blivit stor men bor fortfarande kvar i den lilla byn.
Och rädd är han fortfarande fast inte lika mycket som när han var liten pojke då.
Men varför var han så rädd och vem var den lilla pojken?
Där ser ni den lilla rädda pojken han där till höger som vilar sitt ena knä på bänken och den där lilla pojken är jag.
Christer Johansson en liten blond osäker och väldigt blyg liten krabat, den här bilden är tagen hemma hos mormor och morfar som även dom syns på bilden med min lilla kusin Eric(Ecko)Wängsäter som kikar över stolsryggen.
Här i Önneberg på den stora gården trivdes jag bäst, jättelik gård med kringliggande bondgård och ängar med kor och hästar, små grusvägar som föjdes av stenmurar och snehagar.
En perfekt värld där fantasin tog en med på hisnande äventyr där jag kastade mig ut med draget svärd mot både eldsprutande drakar och dikeskantens fruktade lupiner.
Mot dikeskantens lupinstyrkor har jag med draget träsvärd utkämpat många slag, usch jag har väldigt många lupiner på mitt samvete.
Men striderna tog slut och likaså kriget så pojken blev stor, det var dags att sätta sig på mopeden och möta det stundande vuxenlivet.
Och det var väl i den här vevan som karaktären Kenta Jonsson föddes, ja jag var nog Kenta i mångt och mycket i min ungdom, tyvärr.
Tuff på ytan men mjuk och skör på insidan, och tjejer var inte att tänka på. Det var jag alldels för tuff för eller för rädd för då.
Och tuff var den lilla rädda pojken på hockeyplanen åxå, nästan lite väl tuff där jag likt dom därborta på andra sidan atlanten kastade både handskar och tacklades hejvilt.
Klart jag gjorde en massa mål åxå men det var väl som tuffing på isen som jag blir ihågkommen antar jag, om det nu är nån som kommer ihåg en div 2 spelare från Alfta, hehe.
Mindre smickrande statistik kanske.
Christer Johansson |
|
GP | G | A | TP | PPG | PIM | +/- | GP | G | A | TP | PPG | PIM | +/- | ||
Regular Season | Postseason | ||||||||||||||
Division 2: | 186 | 174 | 116 | 290 | 1.56 | 731 | - | | | |||||||
Division 3: | 13 | 13 | 10 | 23 | 1.77 | 116 | - | | |
186 matcher och 731 utvisningsminuter!! eh, fast jag gjorde ju lite mål åxå så det sa!!!
Den lilla pojken hade hittat sitt kall och skulle bli hockeyproffs men när tv-pucken kom så hårdnade kraven, jag tackade nej till tv-pucken, ja ni hörde rätt. Man kan tydligen göra så, även hockeygymnasium i Örnsköldsvik styrde jag bort. Och som årskull 1974 så skulle jag ju hamna i fint sällskap däruppe, men jag tänkte inte flytta ifrån byn och alla kompisar, glöm det!
Det skulle jag absolut inte våga, falit!
Jag kom även in på kockskolan i Sandviken, men det brevet gömde jag för morsan och det kommer hon få veta idag eftersom hon följer min blogg, förlåt mamma men jag ville inte flytta från byn och moppen och folkölsfyllorna till tonerna av Perssons Pack.
Pojken var för rädd helt enkelt, han skulle slukas av den stora världen därute och försvinna i massorna.
Men vad hände då med den där lilla rädda pojken!?
Jo detta hände.
När mina skolkamrater flyttade och sökte gymnasieutbildningar så flyttade jag tillbaka till den stora gården i Önneberg till mormor, morfar hade gått bort och jag hjälpte mormor på gården samtidigt som jag började jobba på den lilla sågen i Norrby där jag fick 18kr timmen, skaplig lön?!
På kvällarna skrev jag och skrev, jäklarns vad jag skrev och till sist började jag spela in lite kortfilmer, bland annat en svartvit rulle vid namn Nils Jonssons missgärning som spelades in på gården i Önneberg, där jag för övrigt i den filmen träffade Christian Wallin för första gången. Där jag var husbonde och Christian fick spela dräng och som han gjorde det!
Men inte kunde man leva på 18kr timmen eller på filmen så jag var tvungen att bege mig in till den stora byn Alfta för att ta ett riktigt jobb, jag blev pizzabagare på Kockens Wärdshus under ledning av Roger"Kocken"Persson.
En man som tog mig under sina vingar och lyckades tygla denna vilda och rädda pojke, han lärde mig otroligt mycket som gjorde att jag kunde som vuxen man driva mina egna krogar, 3st minsann och en krog karriär som sträckte sig i nästan 20 år.
9 år i grundskolan funkar ju det med fast vägen har varit både krokig och guppig, guppig? kan man säga så..ja skitsamma vägen fram till idag har varit jävligt händelserik och dramatisk iaf.
Men nått hockeyproffs blev jag inte, jag fick åka rullskridskor i behå och ögonskugga till folkets jubel vid vår senaste filmpremiär inför 1000 personer iaf, det räcker gott åt mig!
Ara, vi får se hur långt min 9 åriga grundskola tar mig!
Det är ju några år kvar än, sågverksarbetare, pizzabagare, dagiskock, manusförfattare, filmregissör, teaterapa och tuff moppekille, framtiden vet mer.
Hörs hej!
Varsågoda! All info om filmvisningar och dvd släpp kommer finnas på vår hemsida. www.tillbakatillholmsveden.se ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 | 17 |
18 | 19 |
20 |
21 |
|||
22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 |
31 | |||||||
|