Det finns många minnen och många roliga stunder som man fått vara med om under dessa 4 år med småstadsliv, men att sitta och berätta alla galenskaper som hänt här och nu fixar jag inte, för det är ju så jäkla mycket.

Det händer ju hela tiden när vi är ute, mer om det i dokumentärfilmen som kommer i höst.

Men dom finaste minnena är ändå alla möten med dessa lyckliga och glada människor som öst beröm över oss och vår humor, och hur mycket det har betytt för folk.

Jag minns kvinnan från Gävle som berättade för mig en helt obeskrivligt tragedi som drabbat henne och hennes man, dom hade förlorat sitt lilla barn.

Sorgen var som sagt obeskrivlig och nånstans när tårar tar slut och hopplösheten är total, så kände dom nånstans för att för en liten stund göra något annat i all sorg.

Dom gick på småstadsliv LIVE i Gävle.

Hon fick för en liten stund skratta och vila från den fruktansvärda sorgen, rörd och tagen blev jag när hon berättade det här för mig, det starkaste minnet från denna oförglömliga resa.

Och då är alla våra recensioner i tidningar och radio m.m helt ointressanta.

Att dom inte förstår att vår enda uppgift och mål är att få folk att skratta och må bra, sen skiter vi om man ser tejpen under muschingen eller att våra kvinnor har helskägg i våra shower eller att manuset är för tunt.

Vi hade inte pengar att låta en massa makeup artister förvandla oss till gamla gubbar som Robert Gustafssons karaktärer, vi som alla proffskomiker på tv har ju som enda uppgift att få folk att skratta, och det vet vi iaf att vi lyckats med.

Och vi hade ju ganska roligt själva åxå när vi kokade ihop denna småstadslivssoppa!

Bilder tagna av Maria G Nilsson Edsbyn.