3 dagar av feber och frossa, ingen mat endast dryck och en tallrik youghurt.

Yrar och fryser, svettas och yrar.

Och så plötsligt står han där i dörröppningen och ser på mig, jag frågar ur min yrsel om han kommit för att hämta mig. Han ler och säger att han länge gått vid min sida..

Fan åxå!

Och jag som inte kan spela schack, här gäller det att vinna tid!

Jag är inte redo än, inte än!

Undrar om han vill spela lite Yatzy istället, vartfan la jag tärningarna nu igen, river ut låda efter låda där jag krypandes insvept i mitt duntäcke panikslagen försöker vinna tid mot HONOM ni vet DÖDEN!

3 dagar utan varken repetioner eller manusskrivning, och nu hoppas jag bli frisk till helgen då ännu ett uppdrag för småstadslivs figurerna väntar.

Jag hittade tärningarna iaf, bara hoppas jag kan slå honom nu.

Annars är det hörs hej!