Så kom den till slut.

Skrivtorkan och tomheten, orkeslös och med en obefintlig inspiration till att skriva så stirrar jag hopplöst på skärmen.

Efter att ha skrivit i månader med hejdlös skaparglädje så har den nu elden lagt sig, den eld som tagit mig ända fram till slutdelen av filmen.

Men där hände något och plötsligt började skrivarmaskinen tappa fart och jag var tvungen att rulla in till vägkanten, och där blev jag stående.

Och där står jag fortfarande kvar, ensam kvar vid vägkanten.

Borta vid vägens slut har jag upplösningen av filmen men för att ta mig dit så måste jag finna inspirationen igen och tända denna skaparglädje som en gång tog mig hit.

Premiären av showen som gick av stapeln i helgen kan vara en bidragande orsak till denna tomhet, urladdningen.

Tror nästan att det är dags att göra något helt annat en stund, bara släppa tangentbordet och låta inspirationen till skrivandet komma ur något helt annat.

Så måste det bli, jag tänker inte tvinga fram något slut av filmen.

En stund på en öde ö likt den i filmen Cast Away hade inte varit så dumt nu, hej så längen.