Rädda pojkar får aldrig kyssa vackra EM medaljer, dags att vakna nu för turneringen har börjat!

Svenska landslaget stod i ett hörn av klassrummet och trampade med blicken fäst i golvet, och medans dom andra pojkarna hoppade och lekte hejvilt så vågade våra pojkar knappt titta upp.

Och när vi väl gjorde det så hade den där gamla pojken gjort 2 mål, men vafan!

Hade inte han slutat, men alltså spelar han än?

Shevschenko alltså, okey men..jaha?

Dålig scouting eller bristfällig kommunikation på plan, vem vet men nån borde väl haft ansvaret för denne erkända måltjuv, dom hade ju vart fall koll på vår spjutpets, så fort han fick bollen var det 11 gula tröjor runt honom.

Men Zlatan lyckades göra mål ändå och hans insats tycker jag är godkänt, men mittfältet och alla markeringsmissar får inte förekomma i sådan här viktig match, under all kritik!

Kim Källström och Rasmus Elm var nog klassens räddaste pojkar igår, det var ju dom som skulle agera motorer på mittfältet och mata våra målhungriga där framme, skamvrån nästa!

Ara! Nu har jag gnällt klart, 2 matcher kvar och chansen finns fortfarande om än väldigt liten.

Det som räddade mitt humör efter förlusten igår var utan tvekan filmklippet på Aftonbladet.se.       Hälsingedialekten och frugans ursinne över att mannen bara satt kvar i gräset och glåmade i kalsongerna, underbart!!!                     

Det fanns bara en sak i hennes skalle "men kliv upp gubbjävel!!"  
Gubbjävel åxå, tyder på att hon var enormt rädd om sin man, men samtidigt ursinnig på honom, fullständigt magnifikt och äkta kärlek!

Och sen undrar folk vart vi får allt ifrån, ja här nedan har ni svaret!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14964136.ab

Söndag 10 juni och dags för lite repetioner i Runemo bygdegård 4-5 km från där jag bor, så jag tänkte vara lite nyttig och ta en liten promenad dit då vädret var hyggligt tillfredställande.

Jag packade även ner min digitalkamera då jag tänkte dokumentera den lilla promenix och dela med mig utav på denna blogg.

Dagens bästa kort får bli där man får en fin utsikt över bygden där jag bor och där man kan skymta kyrkan i Alfta där jag sjungit efter alla skolavslutningar som liten pöjk och döptes som en skitliten bebis.

Jara! nog snackat, klicka på filmklippet här nedan så får ni följa med på min lilla promenad till repet i Runemo bygdegård.

Varsågoda!

Ikväll har jag smakat vildsvin för första gången, helstekt och det smakade riktigt bra!

Jag och Fredde Engh tog en tur upp till Galven och besökte en logdans med levande musik och ett hundratal festprissar som dansade och käkade vildsvin, trevligt!

Jodå, klart att det var många som snackade jakt och hundar på dansen, vafan vi var ju på det beryktade Galvenreviret.

Fattas bara annat!

Sen tog vi genvägen över berget hem, en smal skogsväg i hopp om att få se en nalle men den uteblev, ARA!

Tur man åkte hem i skaplig tid ändå, logdanserna dänne uppe brukar visst bli ganska ruffiga och siste man brukar lämna logen på morgonkvisten, hade blivit ett tufft rep imorgon.

Tuffa repetioner inför nya sommarshowen, här ser vi Hans Berg till höger i bild som spänt väntar på sin tur.

Annars går det väl sådär med min musching, glest och den där Burt Reynolds muschen har inte riktigt infunnit sig än.

Jara vi gnuggar på lite till så får vi se om vi kan snygga till den, börjar nästan se en liten 70-tals porrskådis växa fram med den lilla muschingen och min bruna retro skjorta, alltså nu har jag ju inte sett nån sån film men man kan ju tänka sig att dom såg ut så.

Yeeeeeeeeeeeeeha!!! party on Staying alive!!!!!

Vi hade gjort filmer och vi hade gjort liveframträdanden men radio hade vi aldrig provat.

Så när Sveriges radio p4 Gävleborg bad oss göra ett testavsnitt så var vi inte sena att tacka ja, och dom gillade vårt avsnitt så mycket att dom bestälde 10 avsnitt direkt som sedan blev totalt 50 avsnitt!

Anosch gänget 2012. Jag, Martina Olsson, Peter"Roxa"Ericsson och Christian Wallin.

Riktigt roligt var det att få experimentera med lite radiohumor och utan Anosch vägkrog så har ju aldrig karaktärerna Leif & Sölve samt Anna Karin kommit till.

Dessa tre föddes alltså i vår lilla humorshow på radion, tack för det!

Leif & Sölve förlöstes i radioprogrammet Anosch Vägkrog.

Likaså snuttpluttan Anna Karin.

Jag vill tacka hela gänget bakom denna produktion för 50 fantastiskt roliga inspelningsdagar, Peter vår radiotekniker och producent stort tack för all fika och din expertis, suveränt jobb Peter!!

Sen mina radioskådis kamrater Martina och Christian som gjort ett underbart jobb i studion, och såklart ett stort tack till p4 Gävleborgs radiochef Leif Eriksson och programchefen Kerstin Carlsson för förtroendet.

Skickar även ett tack till Marie Björk för att vi fick terrorisera hennes program varje fredag, tack allihopa det var skitkul!

Obs!

Men det bästa av allt var nog fikat hos Roxa, helvete vad fika den mannen har i sin studio!

Och vilka tårtor han gör, nedan en bild på avslutningstårtan han snickrar ihop, den var fantastisk!

Alla avsnitt av Anosch vägkrog hittar ni på Sveriges radio Gävleborgs hemsida och deras poddradio.

Sista avsnittet del 50 kommer sändas fredagen 15 juni, ses då!

Jag har sagt det förr, men jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor.

Under väldigt många år trodde jag att jag var restaurangmänniska och krögare men efter flera restauranger och en svettig konkurs så vet jag att den branschen inte var min grej.

Klart det var stunder då jag mådde bra och det kändes helt rätt men dom var få och kunde inte mäta sig med alla dom stunder jag hatade skiten.

Krogen är lätt att hamna i men jävligt svår att ta sig ur, en konkurs räddade mig från misären och en ny Crille växte fram ur spillrorna, en fri man som skulle göra det han ville.

Han skulle skriva och underhålla på heltid, och det gjorde han jävlar i min själ!

3 liveföreställningar och 2 spelfilmer blev det direkt efter frisläppandet från kroghelvetet. 

En gammal artistbokare från krogbranschen letade upp mig i logen efter en föreställning och sa till mig med allvarlig röst.

"Det är det här du skall syssla med Crille"

Men det har väl jag också känt men samtidigt kommer dom återkommande funderingarna om på vad jag ska bli när jag blir stor?!

För från den värld jag kommer ifrån, en liten by någonstans i skogen så är det här inget riktigt jobb.

"Du leker Christer"

Ett riktigt jobb har man om man blir stämplar in, gör en matdosa på kvällen och har arbetsbyxor samt ett par rejält skitiga nävar, då har du ett riktigt jobb och kan titulera dig som en man som gör nått på riktigt.

Hm?

Men då leker jag gärna ett tag till medans jag funderar på vad jag ska bli när jag blir stor, skitig om nävarna blev jag så det räckte i krogträsket och så här bra mådde jag aldrig då.

Så jag tror nästan att jag börjar närma mig..

"ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån"

Söndag med hällande regn och gråkallt men spelar egentligen ingen roll då vi i småstadslivsgänget repeterar hela dagen i den gamla bygdegården i Runemo.

Ett evigt gnuggande där scen efter scen spelas om och om igen, om det är kul?

Hm..nja men vafan ska vi göra!

Vi vet ju att i slutändan får vi vara med om nått som är både skrämmande och helt jäkla underbart!

Att kliva ut på scenen inför tusentals förväntansfulla människor med en helt nyskriven show som aldrig har testats på en livepublik förut, där den totala misären lurpassar runt hörnet och bara väntar på att få slå till med en total katastrof!

Det är en jävligt skrämmande upplevelse men samtidigt en trigger som får en att känna sig mycket levande där man kämpar för gängets och sin egen existens.

Stora ord jag VET!

Men det är jävligt utlämnande det vi gör, för tänk om dom inte skrattar och lämnar showen innan den ens börjat lixom.

Och det är därför vi älskar detta, spänningen och adrenalinkicken.

Den 17 juli börjar äventyret igen och hela gänget längtar ska ni VETA!!

Det är det här vi kämpar för i dessa eviga repetionstider, att få möta vår småstadslivpublik som är den bästa i hela jävla världen!!

Livet på turne med detta gäng går inte av för hackor det heller, bästa gänget om man säger!

Ses därute i buskarna, köp biljett nu!!

Ticnet och på vår hemsida: www.smastadsliv.se

Är precis hemkommen efter ett litet företagsuppdrag och en 65 års fest för ett ganska stort företag i Hedesunda utanför Gävle, med 200 sittande matgäster vid levande ljus i stora som små kandelabrar och servitörer med svarta slipsar springandes med vinflaskorna mellan borden så var här en trevlig och prydlig inramning.

Gästerna var finklädda där kvinnorna hade letat fram sina finaste festblåsor och nästan alla herrar hade skjorta med tillhörande kavaj, där fanns även en bar med gratissprit och plockmat.

Men där upphör det normala denna afton och det som händer där efter är bara, ja alltså vad ska man säga.

Till vänster om mingelbaren med sprit och plockmat så står där en gammal vit Volvo upplyst med spotlights som har en ganska så stor slägga lutandes mot kofångaren.

Och när sedan dessa 200 matgäster hade fått sin mat så dundrar en bindgalen orangeklädd bilmekaniker in i lokalen, och bilen besiktas på Stånk Tommy vis och alla rutor krossas, total hysteri!

Så här såg det ut förra gången Stånkis skulle inspektera bilar med slägga.

Knepig och så bisarr situation men jag älskar det och jag eller Tommy hoppar som besatt på taket och vrålar i ganska högt tempo en helt vansinnig harang om fjäll-lemlar med träskor och skinnvästar, dom 200 matgästerna är supernöjda och innan denna bil-inspektion så har dom ju fått lite raggningskurser av Agneta & Johanna och fyllskallen Ingmar Andersson han ju svänga förbi han åxå, en fin middag kryddad med lite småstadslivshysteri och det kunde inte blivit bättre!

Tack Karin för att vi fick komma och röra omkring lite.

Puss & kram!

Från Agneta & Johanna!