Hemma igen efter ett sent kvällsrep på byagården och det blev lite dramatiskt, ja vi gick till repet ikväll och ni ska veta att det är mörkt här ute i skogarna. Kolsvart!

Så med en ficklampa och reflexväst gav vi oss ut och det dröjde inte länge innan det började bli olustigt och Christian försvann. Inte kul när man är lite spökisrädd som jag, jag kan ärligt säga att när jag såg Blair Witch Project för första gången blev jag tagen och duktigt skrämd, den var så nytänkande och orginell när den kom, så den hamnar på min 10 topp lista på kultfilmer i min dvd hylla utan tvekan.

Denna film skrämde skiten ur mig när den kom!

Så när jag ikväll gick till repet så var man väl inte så hysteriskt tuff kan man väl säga, skogen var kolsvart där jag gick på den lilla grusvägen mot Runemo, hua!

Jag kände mig iaktagen och bevakad, en gren bröts! 

"Hallå är det nån där?!"

Ingen svarade, jag ökade mina steg och nästan halvsprang ner mot den enda lyckstolpen på flera kilometer, där hämtade jag andan och lyssnade efter fotsteg och om någon följde efter mig, men allt var tyst.

Det enda som hördes var mina häftiga andetag och vinden som grep tag i dom stora svarta granarna.

Jag bestämde mig för att fortsätta min vandring mot Runemo och det var då allt gick snett och skräcken slog till med full kraft, jag var inte ensam!!!

Har någon sett en hjulbent pojke vid namn Christer? ring efterlyst!