Jag förmodar att Janne har kaffepannan på rätt temperatur då Örjan väntas anlända hem från sin fängelsevistelse imorgon, det blir nog inte bara en påtår då herr Bengtsfors släpps ut i det fria, för det blir nog både tvåtår och tretår kan jag tro.

Ett kärt återseende blir det nog också då Örjans hund Spruffs väntat länge nu på sin husse, så det blir nog ett jävla liv i stugan då dessa nu återförenas.

Intressant dag imorgon alltså, även för mig då jag själv inte har någon aning vad som kommer att hända eller sägas, den nya filmsatsningen går som sagt i den totala improvisationens tecken, spännande!

Vi kan väl ta och blicka tillbaka till början av 2000 talet då Örjan Bengstfors föddes i en scen utanför Hemköp i Alfta, scenen är hämtad ur filmen hockeyfocus 3 och reportern i klippet spelas av småstadslivsgängets Martin Sjökvist.

Intressant är också att få höra att Örjan spelat ishockey själv i ungdomens dagar.

Och Spruffs var lika bråkig som vanligt, lite svårt med glassätningen tror jag.

Man bildligt talat försvinner in i den värld man för närvarande skapar och blir för en stund dom karaktärer jag skriver om, man använder rösterna och testar dom i dialogerna med dessa replikskiften jag nu formar.

Det är en härlig känsla när scenerna och dramaturgin bara rusar fram så man knappt hinner få ut det begripligt på den stackars laptopen jag ivrigt smattrar på. Men lika mycket som det är en härlig känsla så är den lite skrämmande på samma gång, för klockan på väggen slår frivarv och 24 timmars dygnet försvinner ur min vardag totalt.

   Natten har försvunnit och blivit gryning i mitt skrivande.

Plötsligt där jag satte mig för att skriva på kvällen så har det blivit morgon och sömnen plötsligt uteblivit, mina nära och kära runt om mig försvinner och jag kan inte göra annat än tänka på dom där figurerna och situationerna jag skriver om.

   Var rädd om ditt skrivarstim.

Jag vill inte missa detta skrivarstim som infunnit sig, för jag vet att lika snabbt och massivt som den kommit så kan den lika fort försvinna och den fruktade och plågsamma skrivkrampen uppenbara sig.

Jack Torrance hamnade i en svår skrivkramp, så svår att familjen skulle jagas med yxa tydligen.

Den har jag upplevt många gånger och den är inte nådig kan jag säga, särskilt när det finns en utsatt deadline att slava mot. Då kan skrivkrampen vara ett rent helvete, man ser bara en massa svarta knappar med vita bokstäver framför sig. Tom och fullständigt meningslös känner man sig där man sitter och glåmar på detta plågsamt tråkiga tangentbord, vad gör man då lixom?

Svart och tom som laptopen ser ut kan din skaparlusta vara.

Jag brukar inte ta till yxan som Jack Torrance som tur är, jag brukar istället surfa runt lite på Youtube och lyssna på musik, Spotify brukar åxå vara mycket hjälpligt. Det kan räcka med att jag hör en speciell låt för stunden så kan det släppa och man kommer igång med skrivandet igen, det blir mycket oldies och musiken jag lyssnar på kan vara enorma kontraster till det jag skriver om, men bra brukar det bli. Så yxan för vänta ett tag till!

Och låten som snurrade inatt var den här och skrivarlustan var på topp ända fram till långt efter klockan 03.00