När folk undrar vad man gör och får höra att man jobbar som komiker och lever på att vara rolig så brukar det allt som oftast komma en följdfråga "men vad jobbar du med på riktigt?"

   Foto: Maria G Nilsson Edsbyn.

Vad jobbar jag med? hm, transvestit kanske..

Klart att folk inte ska behöva begripa allt och kunna lägga ihop detta pussel det är att vara heltidsförsörjande som komiker i underhållningsbranschen, men lite jobbigt kan det ju vara att behöva förklara att det ligger så enormt mycket arbete bakom ett skämt eller ett komiskt inhopp, för att inte tala om en hel liveshow på 90 minuter.

Att skapa humor tar tid, väldigt mycket tid.

Så mycket tid idag att många erfarna och rikskända komiker inte längre skriver sitt material själva, dom köper färdiga manus som dom sen står på scen och läser upp "tänk ni ska få höra vad som hände mig imorse" hände mig imorse?

Det var en demon manusförfattare det hände imorse som sitter på heltid och säljer humor till vår humorelit som inte har tid att skriva sin egen humor längre, för humor krävs som sagt väldigt mycket tid att skapa.

Men jag förstår dom fullständigt, tid är pengar och man måste ju överleva. Med managers och artistförmedlare som flåsar dom i nacken och vill ha dom på scen varje helg samt under veckorna, när ska dom ha tid att kunna skriva?

Klart dom skulle kunna skriva något ytligt skit över några dagar men det skulle den mycket medvetna publiken syna direkt och deras karriär som komiker vara ett minne blott.

Foto: Maria G Nilsson Edsbyn. 

För publiken idag är som sagt väldigt medveten av vad som är bra och skrattar inte för att vara snäll, dom skrattar för att dom tycker det är roligt, man kan inte gå upp på en scen och bara rapa fram skämten. 

Skämten måste ha ett djup och en historia som är inbäddat i något som folk kan identifiera sig med, det kan vara nästan vad som helst men det måste finnas en tanke bakom det och berättas med stort engagemang för att vinna åskådarens förtroende och som belöning få deras skratt.

Foto: Olivia Olsson Alfta.

Och jag kan erkänna att tanken på att köpa ett manus har varit på tal när det gäller min situation också, jag har gjort ett försök. Jag släppte pennan vid ett tillfälle som ett experiment och lät en person utanför vårt gäng skriva en humorakt på 10 minuter.

Det tog en vecka så ramlade materialet in på min mailbox, och ni ska veta att jag höll tummarna att det skulle funka.

Men verkligheten ville nått annat, materialet var bara att kasta. Det var som sagt mycket ytligt och det innehöll inget djup överhuvudtaget, våra ord och vårt språk fanns med i manuset men absolut ingen mening till varför dessa ord användes och varför dessa situationer uppstod, det var bara ett rapande av svordomar och till synes roliga ord.

Foto: Maria G Nilsson Edsbyn.

Vi har skapat en egen stil och ett eget språk, ett unikt uttryck som måste skapas med stor varsamhet inom vårt småstadslivsgäng.

Inte ens dom största tv-kanalerna med sina bästa manusförfattare kommer kunna berätta det vi vill säga med vår humor, vi måste göra allt det själva om det skall kunna bli äkta och publiken ska ta det till sina hjärtan.

Så mycket vet jag nu, fast det har ni väl småstadslivfans vetat hela tiden så jävla medvetna och kräsna ni är i dessa dagar, med humor i varje tv-kanal och ett helt cyberspace med humor från hela världen att välja och vraka ibland.  

Titta på dagens i särklass populäraste humorakt SOLSIDAN, dom har hela 5 stycken manusförfattare som sitter på heltid och skriver skämten åt Herngren & Rheborg m.m

Bara hålla tummarna att dom kan fortsätta skriva på den inslagna vägen och att dom inte börjar pela ur och ta ut i svängarna för mycket, för publiken är som sagt väldigt medveten vad som är bra och dåligt dessa dagar.

Men det är klart att det skall mycket till om dom skall kunna klanta till manus så pass, för dom besitter ju Sveriges absolut vassaste humorverktyg i Felix Herngren, Mia Skärringer och Johan Rheborg.

Jahapp!

Nu ska jag hör och häpna skriva lite humor, för det är typ mitt jobb det nu :)

Hörs så längen!