För nu på lördag kl 14.00 står vi på en scen mitt i shopping stråket och försöker göra oss hörda med lite småstadslivhumor, vi kommer trumma på i ca 30 minuter och blir det lika bra drag som förra året då blire nog jäkligt skoj. Då blev det så jäkla mycket folk att butikerna hade svårt att få in folk genom deras entreer, men dom får stå ut i typ en halvtimme för sen e vi klara.

Småstadslivs figurerna som åker ner till Valbo på lördag är följande:

Agneta Patrull & Johanna Andersson-Ingmar Andersson-Leif & Sölve-Anna Karin och Kenta.

Det är truppen som tas ut till helgens bortamatch i Valbo och det blir nog ett lagomt kaos det!

Och imorgon kväll repar vi..

Nu blir det lite movietajm och det får bli lite Tom Hanks, tack & Gonatt!

Men vad snackar han om nu?

Jo det han snackar om är att hur kan en sån enormt liten och livrädd och vilsen själ ställa sig på en scen inför tusentals människor utan att känna den minsta nervositet och bara njuta av hela situationen.

Samma människa som under hela sin uppväxt och sitt någorlunda vuxna liv flytt och gömt sig bakom den stora klungan som vandrat i täten och tagit uppmärksamhetens ljus.

I skuggan slapp man det mesta och kunde flyta med utan större problem, jag gömde mig för skolspexet och det jobbiga självutlämnandet.

Jag gömde mig för den muntliga redovisningen inför hela klassen med en påhittad magsjuka i hemmets trygga vrå.

Jag lyckades dölja för hela klassen att jag gick specialkurser för att lära mig simma i mellanstadiet! där fick man igen för att under hela lågstadiet gått på botten och varit först på alla simdagar på badhallen.

Jag fick talkurser i första klass då min omgivning hade stora problem att fatta vad jag sa, släpade tungan i käften så klasskompisarna blev fan rädd för mig.

Sen gömde jag mig alltid för att ställa upp på roliga timmen på fredagar, det fanns inte en chans att jag skulle riskera att göra bort mig inför den snyggaste plugget i tjejen ja ni fattar, snyggaste tjejen i plugget hade ju vi i våran klass HELEN!!!

Såg du jobbade på systembolaget nu i Bollnäs, fan man är småblyg fortfarande för dig ju, PINSAMT!

Så hur kunde denna osäkra och blyga lilla pöjk från Alfta med denna futtiga grundskoleutbildning på 9 år fixa 3 krogar och stå på scen i kroppstrumpa inför om man räknar ihop alla shower över 10 tusen pers.

Hur kunde han sno ihop detta och våga för det första med denna taskiga självkänsla, hur är det möjligt!?

Svaret är enkelt.. 

DU MÅSTE VÅGA TRO PÅ DIG SJÄLV!

Du måste våga göra det du verkligen vill.

Har du följt ditt hjärta och gjort det du verkligen vill så finns inget misslyckande och resultatet helt ointressant.

För har du gjort det DITT HJÄRTA säger har du lyckats trots utgången av ditt val, PUNKT!

Och så tänker jag om allt just nu och det känns jävligt sunt och bra för mig och mitt första liv som människa iaf.

Ganska logiskt egentligen..