Vi började året med en ny säsong av vårt radioprogram Anosch vägkrog på Sveriges radio p4 Gävleborg, sedan rullade vi ut på en utsåld vårturne med en repris av vår första liveshow från sommaren 2010.

         Småstadsliv LIVE "Bland vargar & Städkärringar"

Sedan var det dags att repetera in vår splitternya show Småstadsliv LIVE "Bland braköl & samurajlådor"

som jag hade skrivit under årets 2 första månader.

Premiären skulle gå av stapeln på hemmaplan Alfta och forsparken, det blev 2 utsålda dagar och sen fortsatte sommarturnen till Hudiksvall-Söderhamn-Hofors och Örnsköldsvik.

Men innan show premiären i Alfta så spelade vi in en presentations film för en beställande tv-kanal för en eventuell tv-serie, den filmades under tre dagar i början på juli.

Sedan efter sommaren snickrades en höstturne ihop med 15 städer som skulle besökas som även här lyckades bli slutsålda, helt jävla sanslöst!

Söderhamn-Hudiksvall-Ljusdal-Örnsköldsvik-Sundsvall-Sollefteå-Gävle-Ockelbo-Sandviken-Härnösand-Östersund-Skellefteå-Avesta-Borlänge-Bollnäs.

Och här står vi nu och väntar på besked från tv-kanalen och medans vi väntar så spelar vi in en ny film samt skriver för en ny show och en ny säsong med lite radiohumor på Sveriges radio p4.

Justja! Jag blev ju med i en bok åxå :)

     Boken STOLT av Marie Björk.

Vilket händelserikt jävla år alltså!

Undrar just vad 2012 kommer att erbjuda?

Detta händer iaf- Filmpremiären av våran nya film- Premiär av vår tredje show samt en ny säsong av vårt humorprogram på p4 Gävleborg.

Men nu minns vi tillbaka på detta år tycker jag med lite passande bilder!

Nu ska vi bena ur lite hur jag tänker när jag kastar ut en sån rubrik till detta blogginlägg, jag vet inte om alla tänker så men jag tror inte att jag är ensam om att nångång undra på vem mannen/kvinnan är som vi har i våra människokroppar.

Vem är jag? vad vill jag och vad ska jag syssla med dom här ca 65-75 åren vi får tillbringa här på planeten?

Det är här där den livslånga dialogen med dig själv börjar och vi överöser oss med en massa frågor som är omöjliga att svara på, för det här är vårt första liv vi lever på denna planet. Hur ska man veta vad du/jag vill egentligen när vi aldrig fått prova ett liv förut på den här planeten.

Ingen har svaret för vad du vill för det svaret kan du bara svara på själv säger man.

Bara du vet vad du verkligen vill så har du svaret, men då kommer vi tillbaka till dialogen med sig själv igen, jaha?

Vad vill jag då?

Många är vi som promenerar till jobbet varje dag och har säkert gjort det i 5-10-15 kanske 40 år och funderat om det är verkligen det här vi vill göra, eller sitter timmar och åter timmar och försöker hitta lediga jobb i denna hopplösa arbetslöshet och funderar på vilket yrke som skulle passa just mig.

Men är det som passar mig vad jag verkligen vill göra?

Och om man nu vet vad man vill och verkligen vill göra ska man lyssna och våga tro på det?

Fast man vet att vägen dit är nästan omöjlig eller jävligt svår, att folk i din närhet kommer avråda dig och leda in dig på säker mark som redan är upptäckt och säkrad. Bara för att dom vill vad dom tror är för ditt eget bästa, och i många fall så lyckas omgivningen i din vardag styra och vägleda dig i dina val som människa.

Men verkligheten kommer att nångång i livet komma ifatt dig och du kommer få stå till svars mot dig själv för dina val i livet, din dialog med dig själv går över till en renodlad rättsprocess.

Hörru grabben/tjejen!! det var väl inte det här du ville egentligen med livet?

En del eller rättare sagt väldigt många människor lyssnar på frågan men svarar med en enkel axelryckning

-ja vafan skulle jag göra? går vidare och svarar inte på frågan mer och accepterar situationen med sitt första liv på den här planeten.

Men vi som bryter ihop och panikslaget försöker värja sig mot dig själv och ditt felaktiga val att göra nått du verkligen inte ville men av situationen var tvungen till, fast var man tvungen?

Var det under pistolhot eller?

Så kontentan av det här borde väl vara att hur än jävligt det ser ut och gigantiskt långt borta det ligger du verkligen vill och drömmer om så GO FOR IT!

Du slipper rättsprocessen med dig själv och kan med ro i din själ vandra vidare denna lilla stund vi har här på denna planet, för ska vi vara ärliga så är det faktiskt bara du som kan vara dig själv med dina val i livet.

Min rättsprocess med mig själv fortsätter och det lär den väl för alltid göra, men jag har iaf tagit ett steg på vägen och gör något jag verkligen vill nu efter typ 20 år av fångenskap i nått jag egentligen inte ville, men trots det så sitter jag däruppe i trädet och likt Kalle funderar på vad jag skall bli när jag blir stor.

USCH! i mitt nästa liv ska jag bli en möbel! Fan vad skönt att slippa fundera på vad fan man vill bli, då är man lixom bara en stol eller ett bord, fan vad nice det skulle vara! hm? ELLER är det bättre att vara en bokhylla? för då har man ju en massa böcker på sig som man kan läsa om man får tråkigt, SUCK! ja ni hör väl..