När vi för första gången sommaren 2010 lämnade filmduken och gick upp på livescenen var vi skräckslagna men samtidigt väldigt nyfikna på vilka småstadslivsfansen var för några.

Vi visste att när gick vi upp på scenen att intresset skulle vara stort och att vi sålt en hejdundrades många dvd filmer för att vara ett amatörprojekt. Eller vi hade ju sålt mer dvd filmer än många andra större svenska filmer som visats både på tv och SF biografer.

Så att det skulle bli väldigt mycket folk var ju redan klart men som sagt vi hade ingen aning om vilka ni var.

Vilka var det som hade fastnat för våra filmer och nu hade bestämt sig för att köpa biljetter och se dessa skruvade figurer på en livescen.

Ungar eller gamla gubbar, tanter och barn? kvinnor eller män, eller alla åldrar? vilket klientel kommer sitta här framför vår scen och förhoppningsvis skratta åt vår småstadslivshumor?

Edsbyn 2010 klev vi upp på teaterscenen för första gången med en stor ångest som slog till ordentligt 5 minuter innan föreställning, det var riktigt jobbigt där bakom scen. Och utanför väntade en absolut slutsåld premiär där folk hade rest från Falun, Umeå, Vilhelmina, Gävle, Uppsala sen från hela hälsingland såklart.

Nu satt dom därute och väntade, dom som hade köpt våra filmer och sett klippen på youtube och skrattat åt både städtanter och galna mekaniker m.m

Men vilka var dom?

Dom var hela familjer med fyra generationer, 4 åringar satt sida vid sida med sin 80 åriga morfar, det var mamma och pappa med sin tonåringar till barn, det var grabbgängen och flickgängen, alla var dom representerade där dom satt tillsammans och skrattade till vår skruvade hälsingehumor, helt jävla fantastiskt!

Det var en familj som tyckte det var så himla kul att precis hela familjen kunde och verkligen ville gå tillsammans på detta då det älskades av hela familjen på fyra generationer, annars brukar det bli att ungarna går på sitt och vi föräldrar åker på något annat, men just småstadsliv var så finemang för detta ville verkligen hela familjen se och uppleva tillsammas.

Så än engång ett stort tack till vår underbara publik för utan er energi och ert stöd så har vi aldrig orkat eller vågat fortsätta att göra detta och gå upp på livescenen kväll efter kväll. Och vi fortsätter gladeligen att producera vår skruvade humor både på film och teaterscenen om ni orkar och vill ha mer.

Puss & kram till er alla småstadslivs fans därute, ni är bäst!!

En mini Stånkis får avsluta detta blogginlägg, så jäkla bäst ni är alltså!!