Häromdagen städade jag som sagt ett förråd och hittade då lite kort och andra roliga saker som berättar lite om min väg fram genom livet fram till idag, en liten detalj som är lite intressant tycker jag själv är att mitt första skrivna manus inte var humor.

Det var ganska långt ifrån humor faktiskt, det var en mycket sorglig historia där man får följa en cancersjuk ung man och hans sista dagar i livet, där han gör ett sista desperat försök att förstå meningen med hans livsöde.

En ganska så tung sak att försöka skriva om, men det var mycket intressant att läsa där jag som 16 åring hade en vision om att detta skulle bli en film eller en bok en dag.

(Ganska långt ifrån Stånk Tommy iaf)

Här kommer ett utdrag ur manuset.

Han lyssnade till månskenssonaten.

"Stormen slet och rev i allt, träden kastades hänsynslöst fram och tillbaka och utkämpade en vild kamp mot den hårda vinden. Men för en ensam vandrare som inget mål för färden har eller finner någon mening för sitt liv är stormen ingen börda, han ser sin betydelsefulla meter framför sig och låter sig inte beröras av det vattenfall av regn som forsar innanför hans kalla och genomvåta kläder. Men hans ben bär honom inte längre och han tänker inte kämpa emot, han låter stormen och regnet fälla honom till marken och det sista han ser är ett par klämtande lyktor som sakta kommer krypande emot honom"

Där han i denna storm hittas av en man som tar med honom till sin familj och låter honom få bo där ett tag, och ovetandes av hans sjukdom blir den äldsta dottern i familjen förälskad i honom och mitt i hans meningslöshet finns där plötsligt en mening som han letat efter.

Vilket drama! ja det kanske speglar lite den sinnesstämning som rådde i min 16 åriga kropp, hoho..

Som sagt en bra bit ifrån vad jag skriver i dessa dagar, så nu måste jag fortsätta att läsa detta, gonatt!

Då var det första avsnittet av Anosch vägrog inspelat efter en heldag i småstadslivsstudion.

Och eftersom Martina Olsson är och utbildar sig till makeup artist och hårstylist i Stockholm, så fick vi ta hjälp från en mediastuderande flicka vid namn Moa Helsing från Ljusdal.

Hon gjorde det mycket bra ifrån sig där hon tvingades stå öga mot öga mot en frisläppt gammal fängelsekund som var ute efter lite rivigt, samt två förvirrade arrangörer och en lite irriterad städtant vid namn Johanna Andersson.

Men som sagt Moa fixade detta galant, tack Moa!

Moa Helsing har vi jobbat med förut inför showen Bland braköl & Samurajlådor där hon designade vår första affisch.

Och det är ju just fotografering som hon egentligen riktar in sig på, men som sagt idag fick hon agera skådespelare i vårt första Anosch program för säsongen, och det ju funka ju bra det.

Då blir det manusskrivning imorgon innan det är dags för Småstadslivstudion på torsdag igen och filmklippning.

Yeeeeha, nu blire lite Allram!!