Om mitt liv vore en film så skulle det vara en dramakomedi och rollen som mig själv skulle nog hm? Björn Kjellman kanske. Äh vafan! Nu när vi drömmer hejvilt är det ju lika bra att Jim Carey eller varför inte Ben Stiller spela rollen som Christer Johansson.

Björn Kjellman gillar jag skarpt, Jim Carey bra han med men jag tror nog Ben Stiller får rollen ändå.

Och jag skulle anlita två regissörer som skulle få dela på filmen, det tragikomiska i mitt liv skulle Woddy Allen få regissera och den lite tuffare och dramatiska biten av mitt liv skulle mästaren himself David Lynch få ta hand om. 

Med dessa genialiska filmmakare så skulle nog även mitt lilla liv bli en sevärd film för kan inte dom så kan ingen. 

David Lynch och Woody Allen skulle få regissera filmen om mitt liv.

Den första halvan av filmen skulle som sagt David Lynch få ta hand om och filmen skulle få börja på den lilla vägkrogen i Alfta där jag startade min restaurangkarriär. En skoltrött 18 åring utan gymnasieutbildning fick börja vid pizzabänken och snurra ihop pizzor som betalade helgernas vilda partaj och galenskap.

Nu har jag ju inte rånat någon bank eller nått annat högdramatiskt men regissörer som Mr Lynch och Woddy Allen behöver knappast sådana smaskiga ingredienser för att göra mitt liv intressant.

   Arrested in Philadephia and of to the Local Courthouse, hej åhå!

Det mest dramatiska som hänt i mitt liv är väl den gången jag efter krogbesök i Philadephia promenerade ut på gatan med en flaska Budweiser utan den berömda bruna påsen, jag greps och blev förd till polisstationen, där jag sedan skulle infinna mig tidigt på måndagsmorgonen at the local courthouse of Philly för rättegång.

I en ringlande lång kö med mestadels svarta som garvandes gjorde highfive med varandra stod en blond och sjukt nervös liten Alftapöjk och funderade på om detta var en superverklig mardröm han upplevde.

Men det var det inte, det hände!

"Mr Johansson please step forward"

   På den lilla vägkrogen i Alfta börjar filmen om mitt liv.

Sedan när jag vuxit på mig och passerat 30 strecket får Woody Allen ta över regin och det tragikomiska i filmen, här ska nu en nybliven arbetslös gammal krogägare med en konkurs i ryggen försöka damma av en gammal dröm.

Han ska bli komiker och filmmakare. Och med en 9 årig grundskola i ryggen ska han nu erövra landet med en skruvad hälsingehumor nerdränkt av svordomar och skäggprydda damer.

Han drömmer om en egen tv-serie och en framtid både framför och bakom kameran, och där vissa tidigt sagt åt honom att sluta drömma och satsa på ett riktigt jobb så fortsätter han envist att jobba mot sin dröm.

Hur denna film kommer att sluta vet bara framtiden, men det jag vet är att manuset till min livsfilm är det bara jag som kan skriva.

Ditt liv brukar bli vad du gör det till för det är inte krångligare än så.

   Filmen om mitt liv får gärna sluta med en sådan!

Drömma måste man få göra annars vore livet så förbannat fjuttigt, iaf för mig!