Klockan 14 idag så gick vi upp på scenen på Valbo köpcentrum inför en stor och mycket trevlig eftermiddagspublik, först ut var arrangörerna Leif & Sölve och sen var det dags för vackra Anna Karin som sjöng en liten fin bit.

Detta var ett litet skönt avbrott från dom intensiva manusskrivningarna jag är uppe i just nu, sen är det ju alltid kul att få åka ut med mitt bästa gäng så här på en liten dagsutflykt.

Anna Karin(Martina Olsson)sjöng vackert idag.

Sen rullade det på med städtanter och tuffa hårdrockare, Ingmar dök upp han med efter en sin vända på bolaget som Johanna reagerade mycket starkt på. Ja allt var sig likt då småstadsliv gjorde Valbo köpcentrum denna lördag.

Som sagt alltid roligt att få uppträda Köpis i Valbo och det gör vi gärna fler gånger.

Nu blir det att göra lite helg, mycket soft och chill för till veckan blir det fullt pådrag med filminspelningar.

Agneta & Johanna hade skoj på Köpis idag.

Jag bjuder väl på ett litet filmklipp från dagen då.

Imorgon rullar vi mot Valbo köpcentrum för ett litet scenuppträdande kl 14.00, karaktärerna är nerpackade och laddade för lite action bland shoppingsugna åskådare.

Detta gjorde vi även förra året och fick en smärre chock då vi möttes av ett enormt hav av människor framför scenen, man hade ju ingen aning hur stort intresset var för småstadsliv i Gävleområdet vid denna tidpunkt, men nu vet vi som sagt mer och vi ska försöka hantera situationen och chocken lite bättre denna gång.

http://www.valbokopcentrum.se/aktuellt/

Det är delar av gänget som åker ner och alla figurer får inte plats denna gång men Agneta Patrull och Johanna Andersson med sin gubbe Ingmar är med, sen följer hårdrockaren Kenta Jonsson även han med till Valbo vad det verkar.

Sen kommer dom tre huvudfigurerna från humorprogrammet Anosch vägkrog också vara med nämligen Anna Karin och dom två arrangörerna Leif & Sölve.

      Leif & Sölve och Anna Karin åker till valbo imorgon.     

Så det lutar åt en liten småvrickad stund mitt på dan i Valbo köpcentrum imorgon, hörs & ses där gott folk!

   Vi ses i Valbo imorgon kl 14, DING DING DING!  

Vi började året med en ny säsong av vårt radioprogram Anosch vägkrog på Sveriges radio p4 Gävleborg, sedan rullade vi ut på en utsåld vårturne med en repris av vår första liveshow från sommaren 2010.

         Småstadsliv LIVE "Bland vargar & Städkärringar"

Sedan var det dags att repetera in vår splitternya show Småstadsliv LIVE "Bland braköl & samurajlådor"

som jag hade skrivit under årets 2 första månader.

Premiären skulle gå av stapeln på hemmaplan Alfta och forsparken, det blev 2 utsålda dagar och sen fortsatte sommarturnen till Hudiksvall-Söderhamn-Hofors och Örnsköldsvik.

Men innan show premiären i Alfta så spelade vi in en presentations film för en beställande tv-kanal för en eventuell tv-serie, den filmades under tre dagar i början på juli.

Sedan efter sommaren snickrades en höstturne ihop med 15 städer som skulle besökas som även här lyckades bli slutsålda, helt jävla sanslöst!

Söderhamn-Hudiksvall-Ljusdal-Örnsköldsvik-Sundsvall-Sollefteå-Gävle-Ockelbo-Sandviken-Härnösand-Östersund-Skellefteå-Avesta-Borlänge-Bollnäs.

Och här står vi nu och väntar på besked från tv-kanalen och medans vi väntar så spelar vi in en ny film samt skriver för en ny show och en ny säsong med lite radiohumor på Sveriges radio p4.

Justja! Jag blev ju med i en bok åxå :)

     Boken STOLT av Marie Björk.

Vilket händelserikt jävla år alltså!

Undrar just vad 2012 kommer att erbjuda?

Detta händer iaf- Filmpremiären av våran nya film- Premiär av vår tredje show samt en ny säsong av vårt humorprogram på p4 Gävleborg.

Men nu minns vi tillbaka på detta år tycker jag med lite passande bilder!

Nu ska vi bena ur lite hur jag tänker när jag kastar ut en sån rubrik till detta blogginlägg, jag vet inte om alla tänker så men jag tror inte att jag är ensam om att nångång undra på vem mannen/kvinnan är som vi har i våra människokroppar.

Vem är jag? vad vill jag och vad ska jag syssla med dom här ca 65-75 åren vi får tillbringa här på planeten?

Det är här där den livslånga dialogen med dig själv börjar och vi överöser oss med en massa frågor som är omöjliga att svara på, för det här är vårt första liv vi lever på denna planet. Hur ska man veta vad du/jag vill egentligen när vi aldrig fått prova ett liv förut på den här planeten.

Ingen har svaret för vad du vill för det svaret kan du bara svara på själv säger man.

Bara du vet vad du verkligen vill så har du svaret, men då kommer vi tillbaka till dialogen med sig själv igen, jaha?

Vad vill jag då?

Många är vi som promenerar till jobbet varje dag och har säkert gjort det i 5-10-15 kanske 40 år och funderat om det är verkligen det här vi vill göra, eller sitter timmar och åter timmar och försöker hitta lediga jobb i denna hopplösa arbetslöshet och funderar på vilket yrke som skulle passa just mig.

Men är det som passar mig vad jag verkligen vill göra?

Och om man nu vet vad man vill och verkligen vill göra ska man lyssna och våga tro på det?

Fast man vet att vägen dit är nästan omöjlig eller jävligt svår, att folk i din närhet kommer avråda dig och leda in dig på säker mark som redan är upptäckt och säkrad. Bara för att dom vill vad dom tror är för ditt eget bästa, och i många fall så lyckas omgivningen i din vardag styra och vägleda dig i dina val som människa.

Men verkligheten kommer att nångång i livet komma ifatt dig och du kommer få stå till svars mot dig själv för dina val i livet, din dialog med dig själv går över till en renodlad rättsprocess.

Hörru grabben/tjejen!! det var väl inte det här du ville egentligen med livet?

En del eller rättare sagt väldigt många människor lyssnar på frågan men svarar med en enkel axelryckning

-ja vafan skulle jag göra? går vidare och svarar inte på frågan mer och accepterar situationen med sitt första liv på den här planeten.

Men vi som bryter ihop och panikslaget försöker värja sig mot dig själv och ditt felaktiga val att göra nått du verkligen inte ville men av situationen var tvungen till, fast var man tvungen?

Var det under pistolhot eller?

Så kontentan av det här borde väl vara att hur än jävligt det ser ut och gigantiskt långt borta det ligger du verkligen vill och drömmer om så GO FOR IT!

Du slipper rättsprocessen med dig själv och kan med ro i din själ vandra vidare denna lilla stund vi har här på denna planet, för ska vi vara ärliga så är det faktiskt bara du som kan vara dig själv med dina val i livet.

Min rättsprocess med mig själv fortsätter och det lär den väl för alltid göra, men jag har iaf tagit ett steg på vägen och gör något jag verkligen vill nu efter typ 20 år av fångenskap i nått jag egentligen inte ville, men trots det så sitter jag däruppe i trädet och likt Kalle funderar på vad jag skall bli när jag blir stor.

USCH! i mitt nästa liv ska jag bli en möbel! Fan vad skönt att slippa fundera på vad fan man vill bli, då är man lixom bara en stol eller ett bord, fan vad nice det skulle vara! hm? ELLER är det bättre att vara en bokhylla? för då har man ju en massa böcker på sig som man kan läsa om man får tråkigt, SUCK! ja ni hör väl..

För nu på lördag kl 14.00 står vi på en scen mitt i shopping stråket och försöker göra oss hörda med lite småstadslivhumor, vi kommer trumma på i ca 30 minuter och blir det lika bra drag som förra året då blire nog jäkligt skoj. Då blev det så jäkla mycket folk att butikerna hade svårt att få in folk genom deras entreer, men dom får stå ut i typ en halvtimme för sen e vi klara.

Småstadslivs figurerna som åker ner till Valbo på lördag är följande:

Agneta Patrull & Johanna Andersson-Ingmar Andersson-Leif & Sölve-Anna Karin och Kenta.

Det är truppen som tas ut till helgens bortamatch i Valbo och det blir nog ett lagomt kaos det!

Och imorgon kväll repar vi..

Nu blir det lite movietajm och det får bli lite Tom Hanks, tack & Gonatt!

Men vad snackar han om nu?

Jo det han snackar om är att hur kan en sån enormt liten och livrädd och vilsen själ ställa sig på en scen inför tusentals människor utan att känna den minsta nervositet och bara njuta av hela situationen.

Samma människa som under hela sin uppväxt och sitt någorlunda vuxna liv flytt och gömt sig bakom den stora klungan som vandrat i täten och tagit uppmärksamhetens ljus.

I skuggan slapp man det mesta och kunde flyta med utan större problem, jag gömde mig för skolspexet och det jobbiga självutlämnandet.

Jag gömde mig för den muntliga redovisningen inför hela klassen med en påhittad magsjuka i hemmets trygga vrå.

Jag lyckades dölja för hela klassen att jag gick specialkurser för att lära mig simma i mellanstadiet! där fick man igen för att under hela lågstadiet gått på botten och varit först på alla simdagar på badhallen.

Jag fick talkurser i första klass då min omgivning hade stora problem att fatta vad jag sa, släpade tungan i käften så klasskompisarna blev fan rädd för mig.

Sen gömde jag mig alltid för att ställa upp på roliga timmen på fredagar, det fanns inte en chans att jag skulle riskera att göra bort mig inför den snyggaste plugget i tjejen ja ni fattar, snyggaste tjejen i plugget hade ju vi i våran klass HELEN!!!

Såg du jobbade på systembolaget nu i Bollnäs, fan man är småblyg fortfarande för dig ju, PINSAMT!

Så hur kunde denna osäkra och blyga lilla pöjk från Alfta med denna futtiga grundskoleutbildning på 9 år fixa 3 krogar och stå på scen i kroppstrumpa inför om man räknar ihop alla shower över 10 tusen pers.

Hur kunde han sno ihop detta och våga för det första med denna taskiga självkänsla, hur är det möjligt!?

Svaret är enkelt.. 

DU MÅSTE VÅGA TRO PÅ DIG SJÄLV!

Du måste våga göra det du verkligen vill.

Har du följt ditt hjärta och gjort det du verkligen vill så finns inget misslyckande och resultatet helt ointressant.

För har du gjort det DITT HJÄRTA säger har du lyckats trots utgången av ditt val, PUNKT!

Och så tänker jag om allt just nu och det känns jävligt sunt och bra för mig och mitt första liv som människa iaf.

Ganska logiskt egentligen..

Och nu är Örjan Bengtsfors en fri man. 

Det blev ett stort firande när Örjan var tillbaka i stugan igen, Janne gick lös på både dragspel och orgel då han välkomnade Örjan hem efter 1.5 år i fängelse. Spruffs fick glädjefnatt då husse uppenbarade sig i dörröppningen sen var hela kramkalaset igång med naggning av både öron och nävar som förvandlades röda.

En bra dag där Örjan äntligen fick sitt riviga kaffe efter år av blaskigt skit bakom fängelsemurarna, den nya filmen kommer åter igen ta sig ner i småstadslivsmyllan och bena ur våra karaktärer rejält och känslan är riktigt bra.    

Den här filmen blir nog en riktig höjdare för alla småstadsliv anhängare därute som längtat efter nytt material.

Det har varit en fantastisk dag ute vid farsans stuga vid sjön Galven, ibland undrar man varför man bosatt sig så här förbannat snett ute i buskarna, men det är sånna här dagar man vet varför.

Doften av nybryggt kaffe och silhuetten av den solglittrande sjön som mötte oss denna dag är känslor man måste uppleva inte läsa på en blogg. Vi började med att ta en kaffe med Sölve(Janne) och berättade för honom om dagens inspelningar, för han visste inte att vi skulle komma idag, och det blev ju en trevlig överaskning för farsan så här på tisdagen att spela in lite film bara sådär.

Det är äkta småstadsliv det med en total improvisation där allt hänger på dagsformen och känslan att sjunka in och försöka bottna i sin karaktär, men som sagt så är det inte svårt i den här fantastiska miljön och den här direkta kontakten med skogen, sjön och hela landskapet.

Efter en dag vid stugan avslutade vi med en rejäl skogstur ute i Galvenreviret och vid jaktkojan Älglösa, i det här området där stugan ligger springer det faktiskt varg på riktigt, 4st livslevande vargar har spårats bara 150 meter ifrån själva stugan Älglösa där vi filmade idag. Och bara för nån vecka sedan fick en hund sätta livet till efter en vargattack inte långt härifrån. 

klart det var lite nervigt att släppa ut en dömd vargskytt i den här terrängen men ja, nångång under mars 2012 då får ni se vad som hände för då beräknas nya filmen ha sin premiär.

Bra jävla fantasiskt att vara tillbaka i stugan iaf, för det blir aldrig riktigt sig likt om inte Örjan är med i småstadslivfilmerna och dricker lite rivigt kaffe, så ere bara!

Jag förmodar att Janne har kaffepannan på rätt temperatur då Örjan väntas anlända hem från sin fängelsevistelse imorgon, det blir nog inte bara en påtår då herr Bengtsfors släpps ut i det fria, för det blir nog både tvåtår och tretår kan jag tro.

Ett kärt återseende blir det nog också då Örjans hund Spruffs väntat länge nu på sin husse, så det blir nog ett jävla liv i stugan då dessa nu återförenas.

Intressant dag imorgon alltså, även för mig då jag själv inte har någon aning vad som kommer att hända eller sägas, den nya filmsatsningen går som sagt i den totala improvisationens tecken, spännande!

Vi kan väl ta och blicka tillbaka till början av 2000 talet då Örjan Bengstfors föddes i en scen utanför Hemköp i Alfta, scenen är hämtad ur filmen hockeyfocus 3 och reportern i klippet spelas av småstadslivsgängets Martin Sjökvist.

Intressant är också att få höra att Örjan spelat ishockey själv i ungdomens dagar.

Och Spruffs var lika bråkig som vanligt, lite svårt med glassätningen tror jag.