Man bildligt talat försvinner in i den värld man för närvarande skapar och blir för en stund dom karaktärer jag skriver om, man använder rösterna och testar dom i dialogerna med dessa replikskiften jag nu formar.

Det är en härlig känsla när scenerna och dramaturgin bara rusar fram så man knappt hinner få ut det begripligt på den stackars laptopen jag ivrigt smattrar på. Men lika mycket som det är en härlig känsla så är den lite skrämmande på samma gång, för klockan på väggen slår frivarv och 24 timmars dygnet försvinner ur min vardag totalt.

   Natten har försvunnit och blivit gryning i mitt skrivande.

Plötsligt där jag satte mig för att skriva på kvällen så har det blivit morgon och sömnen plötsligt uteblivit, mina nära och kära runt om mig försvinner och jag kan inte göra annat än tänka på dom där figurerna och situationerna jag skriver om.

   Var rädd om ditt skrivarstim.

Jag vill inte missa detta skrivarstim som infunnit sig, för jag vet att lika snabbt och massivt som den kommit så kan den lika fort försvinna och den fruktade och plågsamma skrivkrampen uppenbara sig.

Jack Torrance hamnade i en svår skrivkramp, så svår att familjen skulle jagas med yxa tydligen.

Den har jag upplevt många gånger och den är inte nådig kan jag säga, särskilt när det finns en utsatt deadline att slava mot. Då kan skrivkrampen vara ett rent helvete, man ser bara en massa svarta knappar med vita bokstäver framför sig. Tom och fullständigt meningslös känner man sig där man sitter och glåmar på detta plågsamt tråkiga tangentbord, vad gör man då lixom?

Svart och tom som laptopen ser ut kan din skaparlusta vara.

Jag brukar inte ta till yxan som Jack Torrance som tur är, jag brukar istället surfa runt lite på Youtube och lyssna på musik, Spotify brukar åxå vara mycket hjälpligt. Det kan räcka med att jag hör en speciell låt för stunden så kan det släppa och man kommer igång med skrivandet igen, det blir mycket oldies och musiken jag lyssnar på kan vara enorma kontraster till det jag skriver om, men bra brukar det bli. Så yxan för vänta ett tag till!

Och låten som snurrade inatt var den här och skrivarlustan var på topp ända fram till långt efter klockan 03.00

Nu är det dags för Örjan Bengtsfors att släppas ur fängelset och kliva in i handlingen igen, och efter att ha tillbringat en tid bakom lås och bom efter lite skottlossning på Järvzoo så sätts nu denna man åter på fri fot.

På tisdag rullar kameran igen i Galvenreviret och hemma hos Janne och Örjan står kaffepannan på rätt temperatur och till tonerna från Jannes dragspel så njuter nog Örjan av sin nyblivna frihet, återstår att se om han kan hålla sig i skinnet nu bara.

   Örjan Bengtsforst på fri fot till veckan.

Söndag kväll och fruktansvärt less på tv-utbudet, för där i urskogen där jag bor finns det ingen statskärna med nån SF biograf eller nån liten sportsbar man kan chilla med en kall eller bara sitta och glåma på folk.

Här är det bara skog och åter skog, vad fan gör man lixom?

Jag varken jagar eller fiskar ochjag är totalt ointresserad av motorer och djur, eh? varför bor du i skogen Christer?

Jamen skogen är ju så fin, fullt med kvistar och kottar och små rådjur eller älgar ssom inte blivit skjutna, sen är ju skogen så vacker att gå i för man kan ju plocka stenar eller välta nån liten stubbe om man vill.

Neee!! får väl bli en DVD igen då, tur man har bunkrat upp med en massa klassiker då tv utbudet skämmer ut sig..

Vilken småstadsliv film tycker du är bäst?

Och omröstningen är ungefär som vi känner i gänget också, fast småstadsliv 1 rankar vi lite högre än vad omröstningen visar. Det var ju ändå den som var först och lade grunden för hela humorfenomenet, men annars håller jag med om att småstadsliv 2 skall ha mest röster. Den blev som tanken var att bredda och skapa nya fans, vi gjorde den lite snyggare och med en tydligare röd tråd. Sen såklart prickade vi en rad sköna scener med både facebook hysteri ala rövkontakt m.m

Jaktmötet på bygdegården med älglösa jaktlag blev en fullträff och London resan gick hem den med, så hela småstadsliv 2 var nog ice breakern som fick hela humorfenomenet att ta fart.

Sen har vi ju enstaka scener ur småstadsliv 1 som firat stora triumfer på youtube och som varit fina ambassadörer för intresset för våra filmer, tänker närmast på Kenta Jonsson vid tegelväggen som lyckats skrapa ihop över 180 tusen visningar, Stånk Tommy med dataspelet är en annan scen från första filmen som många har sett och halkat in på våra filmer. Sen såklart städtanternas vilda korståg bland helt obegripliga dialoger dränkt i våldsamma improvisations orgier, dom har ju skapat stort intresse dom med för det här utan tvekan.

Kenta vid tegelväggen har lurat in många nyfikna till att se våra fimer.

Så när vi nu klurar och arbetar med nästa film tänker vi hör och häpna gå tillbaka till stilen liknande den första filmen, vi ska försöka ta ett steg till och försöka lära känna våra beprövade figurer ytterliggare.

Gräva ännu djupare vilka dom är och bena ur vad som rör sig i deras skallar egentligen, kan bli många fina scener det nu när vi återgår till den vilda improvisations tiden igen. Sen kan det vara nyttigt för oss att få bottna i dessa karaktärer igen då vi kanske ska få visa dess för en stor publik i någon tv kanal, då är det ju bara backa bandet och se det som day one för småstadsliv. Då är det ju många som kommer se detta för första gången, och kul för er som följt detta från dag 1 lixom, tack vare er vi står här.

Städtanternas vilda improvisationer har lockat fram skratt.

Tack till alla er småstadsliv ambassadörer därute som plöjt youtubeklipp och köpt våra filmer eller sett våra shower, utan er ingen tv-serie, komihåg det!

Nu blir det söndagsmys med morsan som kommer hit på en kaffe, och vet ni att morsan har jag plockat väldigt mycket av till Agneta Patrull, hehe..vi får se om hon lyckas komma med nått nytt material idag?

Vem vet..

   Agneta Patrull och morsan bra lika.

Dessa lösmuschingar och slitna gamla behåar från secondhand butiken tror jag blev min räddning, för jag har sluppit vara mig själv alla dessa 24 timmar på ett dygn. För det tror jag dom flesta känner ibland att få segla iväg och lämna sin hamn för en stund, slippa vara Crille och sig själv.

Bara få vara nån annan och inte längre behöva förklara eller stå för sina handlingar, bara få ventilera ut alla sina aggressioner och andra uppdämda känslor som ligger därinne och gror i nån påhittad karaktär med typ en lösmusching eller en sliten behå.

Lite terapi detta tror jag, det borde ni fan pröva på.

Så kila iväg på röda korset och inhandla lite klänningar och behå sen är det bara ut och basunera ut alla dina känslor om vardagens och samhällets alla orättvisor, sen skall du se att du mår som en prins.

   Flykten från Crille skulle man kunna kalla det.  

Men ska vi vara lite allvarliga med det här så är det nog så egentligen att jag aldrig riktigt gillat att vara mig själv, ja Crille alltså, kanske är det av den enkla anledningen att jag inte vet vem det är ännu eller lyckats försona mig med honom.

Jag vet att han är en förbannad grubblare, en otålig jävel som vill att allt ska ske nu på studs och absolut inte sen. Han hatar att förlora och är aldrig nöjd med sin insats, han ser hela tiden att det kunnat vara lite bättre och kan aldrig nånsin slå sig för bröstet och tycka, fan Crille nu jävlar borde du vara nöjd!

Han har så enorma krav på sig själv så lyckas han inte infria dom då sjunker han som självaste Titanic.

Klart som fan det är jobbigt att vara med en sån och tvingas kuska runt med den människan i kroppen, då kan det vara skönt att hoppa över i andra skepnader för en stund ska ni veta.

Så lika mycket som jag tycker det är skoj att underhålla med dessa utflippade småstadslivsfigurer så är det en skön avkoppling från att vara mig själv som Crille, för det är en jobbig jävel ska ni veta.

Jara! nu blir det sängen och slå igen ögonen för jag orkar fan inte lyssna på mig själv längre och detta jävla grubblande!

Gonatt från Alfta!

Det behövs alltså en människa som kan hjälpa oss att paketera vår humor så det passar in i en tv-produktion, en erfaren person som är så pass rutinerad att tv kanalen vågar satsa på detta kroggäng från lilla Alfta.

En person som skall få detta amatörgäng att snurra ihop en egen tv serie som kommer sändas och fightas med övriga mer etablerade humorgäng och program, om vi nu skulle nå ända fram till en tv serie så är jag mycket medveten om att den kan bli tokslaktad i media, jag kan redan se rubrikerna framför mig.

"Åh nej! inte ett nytt buskisgäng till"  "pinsamt & bonnigt småstadsliv" 

Fast den skulle ju kunna bli bra mottagen också, men egentligen ointressant vad media säger, för dom som bestämmer är tittarna och tittarsiffrorna, inget annat spelar nån roll.

Och det är nog en jävla tur det :)

Men som sagt, vem skulle kunna vägleda oss fram till en egen tv serie hm?

Här är lite namn som man mer än gärna skulle kunna välkomna in till småstadsfamiljen!

  Måns Herngren har jag alltid gillat, Smash på 80-talet en klassiker.

   Settman & Granberg nån av dessa skulle garanterat funka bra det med.

Ulf Malmros tillsammans med småstadliv skulle bli en bra mix, en guldbagebelönad regissör vore ju mys.

Åter till lördagskvällen och årets berg av chips och en iskall 1,5 lites julmust som väntar framför kvällens DVD val.

Mullholland drive av mästaren himself David Lynch! vi ses...

Och inser att vi fanimej ligger jäkligt bra till då ena tv kanalen var tvungen hugga vårt produktionsbolag nere i Cannes och ta upp diskussionen om fenomenet småstadsliv åter igen, och som alla andra har man svårt att sätta rubrik på vilken sorts humor vi står för.

Vad är det för nått? Humorn alltså..

Egentligen skitsamma vad det är,för vårt mål har och är alltid detsamma att få människorna som samlas framför våra filmer eller går på våra liveshower att garva och få en må bra känsla för en liten stund.

Nån på utvecklingsgruppen hojtade till "Alltså vafan jag gillar ju inte buskis men varför älskar jag det här?"

Det jobbiga nu är ovissheten när hur och vart.

kommer man våga att sätta tänderna i detta fenomen och ge det fria tyglar?

Småstadsliv blir bara som bäst om vi får total makt vid manusskrivandet och fullständig kontroll över dom skruvade situationerna, för det är vi eniga och övertygade om att det är bara vi som kan göra vårt småstadsliv äkta som levt och andas med det sen vår humor föddes nånstans i slutet av 90 talet.

Fria tyglar är ett måste annars blir det aldrig riktigt bra, och det fina med gårdagen var att programchefen på produktionsbolaget förstod det också, hon instämde och tyckte det med till 100%.

Underbart! :)

Äppelpaj är gott!

Det blev en stor djuptallrik med vaniljsås nu på kvällskvisten, Gött!

Sedan väntar en lugn helg med vila för till veckan ångar vi på med filminspelning, manusskrivning och avslutar med lite underhållning på Valbo köpcentrum!

Inte hela vår show dock men lite glimtar ifrån den, välkomna!

Efter ett 5 timmar långt möte så lever fortfarande hoppet om en egen tv-serie och nu är det inte bara en tv kanal som är intresserad utan två stycken, spännande ju!

   Småstadsliv har hittat ner till storstan på allvar.

Småstadsliv har letat sig in i huvudstaden och skrivit kontrakt med ett av nordens största produktionsbolag, sen har småstadsliv presenterats för dom två största tv kanalerna i landet och dom är intresserade.

Återstår att se vilken av dessa två tv kanaler som är snabbast i sitt beslutfattande.

Och nästa steg nu är att hitta en man eller kvinna med erfarenhet från tv/filmproduktion som kan fungera med oss och vår humor och som kan hjälpa oss att paketera vår hemmasnickrade skruvade hälsingehumor för en tv produktion.

Bara fortsätta hålla lite tummar da, det kan ju gå detta!

Jävligt goda hemmagjorda köttbullar med potatispure och rårörda lingon idag på lunchmötet, endast 105 spänn!

  Jag älskar köttbullar med lingonsylt, dagens höjdare!

Har haft Martina här på besök ikväll så nu vet jag vad jag ska ha på mig imorgon åxå, det är nämligen så att hon är min personliga outfit manager, hon som extremt modeintresserad får bestämma vad just jag behöver till garderoben och hur jag skall klä mig.

Den senaste ordern från HM så var det hon som styrde och ställde av vad som skulle inhandlas, och jag måste såklart tacka henne för jag känner mig jäkligt bekväm i alla hennes klädval hittils, fan jäntan har ju style!

Martina tar jag alltid med mig då det skall shoppas kläder för det finns inget säkrare än det.

Sen tyckte hon ikväll att jag kunde vara lite mer personlig i mitt bloggande inte bara småstadslivs snack hela tiden, fast småstadsliv betyder ju jäkla mycket för mig nu, men okey jag ska försöka vara lite mer personlig.

   Vem är jag?

Och hur mår en Crille egentligen en dag som denna, hm?

Crille har levt ett liv fram till idag som skulle kunna liknas vid många sorters filmer, drama, kärlekskomedier, action rullar och kanske lite thriller men ingen skräckis, inte än iaf men den kanske kommer den med.

Jag har funderat över livets mening väldigt många gånger och både gråtit och svurit över alla dom orättvisor man tvingats brottas med under detta första liv som människa, man har fumlat och trampat snett och kört i diket hundratals gånger, rest på sig och haltat vidare.

Vafan det här är ju mitt första liv, jag är lixom ny i den här rollen som människa, man skulle levt några gånger tidigare så man slapp göra så jävla många misstag.

Sen brukar man säga att man skall lära sig av sina misstag fast det är ju så jäkla jobbigt när man gör dom, sen vettefan om man lär sig för jag har gjort samma misstag jävligt många gånger nämligen fortsatt att se finalen i melodifestivalen, hoppas och trott att nu jävlar har vi en bra låt men så blir det samma visa igen och öststatsländerna röstar på varandras bidrag iaf, höhö nemen allvarligt..

kollar bara på detta igen om kicki Danielsson går till final med en uppföljare av bra vibrationer.

Men är det nått som varit lite positivt med att dina år blir fler som människa är att folket som snackar bakom din rygg betyder mindre och mindre.

Jag har förstått att människor som är väldigt engagerade i ditt liv och som mer än gärna dömer dig efter dina misstag är egentligen väldigt imponerad av dig som person, för den människa som snackar bakom din rygg och verkar njuta av dina dikeskörningar är själva verket din största beundrare som skulle göra vad som helst för att vara lite som du, så ju mer skitsnackare du har bakom din rygg desto mer har du lyckats i ditt första liv som människa!! tänk så AMEN.

Moneybrother vet vad jag snackar om...