Jag erkänner nya showens lilla bus!

Kvinnan som fick sin klänning avriven i den senaste showen var en skådespelare och mycket väl medveten om att hennes specialdesignade klänning skulle av vid varje föreställning, hon var med under alla shower hela sommaren och gjorde ett grymt bra och modigt jobb.

Speciellt då hon gick upp på scenen i sin hemstad Söderhamn inför sina arbetskamrater som inte visste ett skit om hennes inblandning i showen, ni skulle sett deras miner då deras arbetskamrat plötsligt stod i underkläderna på scen inför 800 personer, underbart jobbat Carolina!!

Sen måste vi ju tacka Anna Olsson som hoppade in och tog stripteasen under hela höstturnen då Carolina var tvungen sköta sitt jobb på Barnens hus.

  Foto: Maria G Nilsson Edsbyn.

Ingmar Andersson dansade så klänningen flög av till tonerna av Lasse Stefanz såklart.

Denna blåsning blev en chock för många men jag tror dom flesta fattade att det var arrangerat, eller?

När jag ändå håller på att bikta mig så kan jag väl erkänna förra showens lilla bus på en gång, dom som såg vår första show i Edsbyn 2010 kanske minns att det var en man som ställde sig upp i publiken under jaktlagets sketch med vargfällan och skällde på oss, det var åxå en skådespelare!

Ralph stenbeck gjorde en strålande insats som med sin skånska satte skräck i våran publik när han ställe sig upp mitt i sketchen och skällde ut oss på scen efter noter och vår syn på vargdebatten, man kunde nästan ta på tystnaden i publiken och det blev en sådan pinsam tryckande stämning där det till sist brast för en annan man i publiken och bad vår mullvad att sätta sig ner och hålla käften, för ni vet att vargdebatten häruppe i hälsingeskogarna är riktigt infekterad, underbart jobb Ralph!

Örjan och Staken fick en rejäl utskällning för sin syn på vargen av Ralph Stenbeck under vår första show i Edsbyn, en klockren blåsning som satte skräck i vår publik.

Men det kyligaste av allt var att på premiären så hade Ralph vår hemliga skådis i publiken sin fru och son med sig som inte visste nått om hans blåsning, så när han ställde sig upp och börja skälla på oss på scen så tror jag att frun skulle få hjärtsnörp, sonen minns jag bara satt med sina svarta solglasögon och bara stirrade oavbrutet rakt fram.

Snacka om pinsam farsa, stackars pojk!! haha, underbart ju!

Så stort tack! Till våra skådespelare i publiken Ralph Stenbeck & Carolina Nilsson samt Anna Olsson.

Då ska kaffepannan på där strategin och riktlinjerna för 2012 skall ritas upp, det som är klart är iaf en ny film som ser att kunna ha sin premiär redan i februari månad.

Men vi börjar året med en ny säsong av vårt humorprogram på Sveriges radio p4 Gävleborg i slutet av Januari, den kommer rulla en gång i veckan fram till sommaren som det ser ut.

Sen när vi kommer fram till sommaren så har vi premiär för vår tredje liveshow, och hela turnen kommer presenteras på  www.smastadsliv.se

Imorgon tar vi beslutet om vi kommer åka ut på en höstturne 2012 med nya showen men jag tror vi satsar allt på sommaren så använder vi hösten av att repetera in vår första och stora Julshow istället.

Det är vi lite nyfikna på att ge oss in bland alla Julshower och stångas, tror faktiskt vi skulle kunna göra en festlig insats bland alla snapsar och julskinkor.

Småstadsliv JULSHOWEN 2O12.

Gävle-Sundsvall-Östersund-Bollnäs-Falun? hm, fan det skulle ju kunna bli jävligt kul de!

Och snart skulle Martina dyka upp med lite köttfärs där jag skulle få göra min omtalade köttfärssås, sen var hon jäkligt nyfiken på allt material vi filmat till nya filmen.

Så det blir lite filmgranskning idag och matlagning, men ni andra får allt vänta till februari 2012 på filmen.

För ni får nog inte plats i mitt vardagsrum iaf, det är jag nästan säker på.

Bjuder på dagens låt nu iaf!

Så sparka av er era träskor och skutta ut på köksgolvet sen upp med volymen på max och släpp ut ditt hår för nu jävlar kör vi!!!

Klockan 17 samlades gänget nere på Alftabyn och teamet var redo för att filma en efterlängtad comeback av en gammal småstadsliv veteran i form utav Jonny Borgf.

Det blev en mycket lyckad filminspelning där vi fick träffa en Jonny Borgf i högform som med sin nystartade rörelse satte in högsta växel redan från första tagning.

Jäkligt kul att denne man äntligen har hittat sitt rätta yrke, för travtränare kändes aldrig riktigt rätt för denna stora och godhjärtade homosexuelle man. Men nu tror jag faktiskt att Jonny hittat sitt kall och han tar hela byn med storm med sin nya satsning där han tar hand om dig och din kropp för en billig peng.

Tack filmteamet och Jonny B för kvällens underhållning det här kommer bli grymt!

Nu vilar vi från filminspelningarna några dagar och skriver lite manus, för snart ska vi ju besöka en bilverkstad och då lär det nog bli lite mer kaos kan jag tänka. HUA!

Idag är det lite hemmajobb med lite manusskrivning för sedan klockan 17.00 börjar filminspelningarna nere på byn med Jonny Borgf, sen ser att jag har fått en fråga här via mail där en person undrar varför det står i eftertexterna till vår första film småstadsliv att filmen tillägnas dig Emil, den frågan skall jag besvara nu.

   "Denna film är tillägnad dig Emil"

"I den andra änden av telefonen hör jag en helt förkrossad röst som knappt kan prata, allt som kan uppfattas som ord försvinner i ett otröstligt gråtande, jag hör att det är min syster"

Jag hade jobbat hela juldagsnatten på min krog där vi både haft nattklubb och liveband i form utav Perssons Pack, så när jag somnade den natten så gjorde jag det ovaggat och nöjd med kvällens arrangemang.

Men så plötsligt ringer telefonen!

Vem fan ringer så här tidigt till mig som jobbat hela juldagsnatten, men nånstans i min irritation så finns där en oro i kroppen som gör att jag går upp och svarar väldigt snabbt trots allt, för jag har tänkt mycket efter det som hände att i egentligen så skulle jag lika gärna ha låtit ringsignalerna ringa ut och tystna, och låta den som ringer få sitt samtal obesvarat. Men nått sa mig att svara denna gång trots mina få timmar av sömn så jag lyfter på telefon och svarar.

-Ja Crille.

I den andra änden av telefonen hör jag en helt förkrossad röst som knappt kan prata, allt som kan uppfattas som ord försvinner i ett otröstligt gråtande, jag hör att det är min syster. Till sist ger hon upp och ger telefonen till sin man som får meddela mig det ofattbara och fruktansvärda som har hänt. Jag kan än idag höra hans tunga stämma säga

-Christians bror Emil är död...

Känslan att få något som du omöjligt kan greppa eller ens föreställa dig ska du nu hantera och bearbeta och försöka få en förklaring till i samma sekund som chocken och sorgen slår på med full kraft.

Jag minns att samma dag som jag fick beskedet så stod jag på krogen för att sälja biljetter till kvällens Annandagsjul evenemang, gästen som ville köpa biljetterna stod på andra sidan bardisken och väntade, jag började bläddra bland biljetterna i den lilla väskan och det är då det sköljer över mig, jag blir som förstenad och kan inte se upp från biljettväskan och tårarna börjar rinna hejdlöst nerför mina kinder.

Kvällen före hade Emil på min krog roat sig med sin storebror och alla sina kompisar, och nu var han borta.

Meningslösheten och hopplösheten tar över innan jag känner en hand på min axel och jag ombeds att gå in i köket, en av min personal tar över och hjälper vår gäst med biljetterna, jag tittade aldrig upp från biljettväskan och försvinner in i köket med mina tårar.

Emil var min kompis och Christians lillebror, jag har så många roliga minnen med Emil att jag skulle kunna fylla sida efter sida av allt vi gjort när vi var ute på våra rövarstråt.

"Brottarturnen på midsommarafton" "Dalarna runt i killeremissbussen" "Allram och höjdarna" m.m

Allram och höjdarna mitt på dan och sådär lagomt berusade tyckte vi var skoj.

Han hade exakt samma humor som vi övriga i gänget, vi kunde sitta timmar efter timmar och måla upp karaktärer och situationer som vi ser idag i småstadslivsfilmerna och bara skratta så tårarna rann.

Fastän Emil aldrig fick möjligheten att se våra filmer så kan jag ändå höra hans underbara skratt till det vi gjort, han skulle älskat det och garvat ikapp med oss.

Men ska jag vara ärlig så tror jag nog han vet och har sett det vi gör där han sitter på sitt moln däruppe och dinglar med sina ben, sen skulle jag heller inte bli förvånad om Emil har nått att göra med denna enorma framgång, för ibland känns det som att det är någon eller nått som hjälper oss däruppe.

   Han sitter nog däruppe och skrattar gott till våra filmer.

Jag vet inte riktigt hur lång tid efter Emils tragiska skoterolycka vi tog upp diskussionen igen om att göra den där filmen vi hade pratat om(första småstadslivfilmen) men jag minns att det var Christian som tog upp det.

Och det jag sa nu var nog vad Christian tänkte och ville med det hela att göra det för sin lillebror.

Jag såg på Christian där i köket på folkan när han tog upp det..

"Ska vi göra den här filmen då gör vi den för Emil"

Filmen Småstadsliv.

"Denna film är tillägnad dig Emil"

Och nått som både jag och Emil gillade skarpt var Håkan Hellström.

Hemma efter en lång filminspelningsdag där vi både sett tårar och ett tufft hårdrocksband vid namn

Gravediggers In Pain With Kill födas, och ni behöver väl inte gissa väldigt många gånger för att lista ut vilka grabbar som ligger bakom detta tuffa hårdrocksband.

Sen har filmteamet besökt ett ställe man ogärnar tillbringar sin vardag, för på det här stället vistas bara dom som gjort sig förtjänt av det och det har Uno gjort.

Uno sitter inne och ska göra det en mycket lång tid.

Den nya filmen kommer beröra och väcka frågor som kommer provocera och locka till debatt, men detta är något som vi känner att vi måste göra.

För sånna som Uno kan inte! Får inte! Ska inte! Vistas på samma gator som vi anständiga människor vandrar på.

Det är inte värt det! för det är jag nästan säker på...

Dagen innehöll åxå tårdrypande farväl och två förhoppningsfulla förvuxna hårdrocksynglingar som drömde sig bort bland slutsålda arenor med tusentals skrikande fans.

Ett band har kommit till denna värld för att erövra och tända en slumrande genre med nitar och skrikande elgitarrer För "Gravediggers in pain with kill is here to stay"

Morgan och Kenta är redo att erövra världen.

En dag med framtidstro blandat med en brutal verklighet och den nya småstadslivfilmen gräver vidare i småstadsmyllan för imorgon hoppar en gammal bekant in i filmen.

Det är dags för lite Jonny Borgf in action imorgon!

Nu skall jag försöka få bort mustachlimmet efter dagens insats som Örjan Bengstfors, helvete vad den där skiten sitter!

Jara ska vara a, sen får ni gärna önska lite på vad jag skall skriva och berätta om, det är kanske nått ni undrar över och skulle vilja höra mer om.

Jag bjuder på en jävligt skön låt sålängen, hörs på!

Klockan hade blivit 09.00 och bussen stod stilla, det hördes röster från undervåningen och dom flesta i gänget var redan uppe. Sovkupen under mig var tom d.v.s Martin Sjökvist sovplats så han hade letat sig ner för frukost, likaså Christian och Hans Berg, fan ska jag vara sist upp idag alltså!?

Nej ingen fara kom jag på, vafan Martina rullade i säng sist hon inatt efter filmen då vi lämnat Härnösand så hon borde ligga och säla fortfarande, yes mycket riktigt sussade hon sött i sin lilla sovkupe.

Martina är den som sover längst i turnebussen.

Där nere satt dom övriga uppradade Anna Olsson(backstage manager) Per Sonerud(manager)

Tobias(ljus & ljudtekniker) Björn Grundström(roadmanager) sen ensamblen med Sofie Aspelin, Hans Berg,   Martin Sjökvist, Christian Wallin och vår eminenta chaufför Magnus från Granbo.

Där satt vi alltså i vår buss och tuggade frukost en lördagsmorgon utanför gamla teatern i Östersund.

Sofie är morgonpigg och bland dom första ner till frukosten i turnebussen.

Men nu måste jag upp och väcka Martina för nu var det dags att rigga scenen, så efter att vi byggt scenen och testat våra myggor(headset) så var det fria aktiviteter fram till lunch som vi spisade på gamla teatern.

Sen efter lunch spreds gänget ut på stan eller chillande i bussen för att slå ihjäl dom 5 timmarna det var kvar till showtime inför ett fullsatt gamla teatern.

Jag trivs bäst med att chilla i bussen med lite musik och bra mycket fika och kaffe.

Turnelivet är för mig semester och en liten utflykt likt dom läger man hade i småskolan, man njuter och bara mår så jävla bra. Kan väl bero på detta underbara gäng åxå för det blir lixom aldrig tråkigt eller det är väl en omöjlighet med detta gäng ute på vägarna, alltid är det nån som håller låda och får en att garva käften ur led.

Sen när klockan blivit 1 timme före showtime är gänget samlade i logerna och börjar tagga igång inför kvällens föreställning, en härlig timme med många känslor inblandade.

Nervositet-spänning-adrenalin och mycket peppning som florerar bakom kulisserna då vi räknar ner till det slutsålda Östersund och gamla teatern.

Här kommer ett litet filmklipp från Östersund för den nyfikne, varsågoda!

Filminspelningarna klara för idag och flytet håller i sig, både Ingmar & Johanna ställde till med lagomt kaos idag då livet i det lilla huset skulle benas ur. Vi han också med att träffa singelkvinnan fröken Patrull en liten snabbis men mer av städtanterna blir det nästa vecka.

Imorgon fortsätter vi med hårdrockarna Kenta & Morgan för att sedan på Onsdag avsluta denna inspelningsvecka med en skön comeback i form utav Jonny Borgf.

Sedan är det bara 3 stora scener kvar där det kommer behövas ganska många statister sen är faktiskt denna film färdigfilmad, sedan väntar månader av klippning så vi borde nog kunna se reslutatet och en premiär i mars månad 2012.

Allt var sig likt hemma hos Ingmar & Johanna eller var det kanske lite värre?

Just det ja!

Agneta Patrull & Johanna Andersson har en liten hälsning till en väninna i Örnsköldsvik som nyligen lämnat sitt gubbskinn och numera kan räkna in sig som en fräsch mörk snygg singelkvinna tillgänglig för den stora marknaden om man säger, nämligen till Anna Fredriksson som kör taxi däruppe i Ö-vik.

Fyfan vilken mysig tjej alltså, tänk vad roligt vi har haft med denna kvinna, vi har åkt Finlandsfärjer och dansa runt på dansbanorna dänne upp i Västernorrland så både troser och behåar stått som knäckstrutar!

Lilla Anna gumman snart kommer vi upp igen, då jävlar ska vi släppa lös holmarna och svänga dom lurviga ska du veta!

Ryck upp dig nu! fan det finns bra mycke gubbskinn därute så det räcker och blir över..fast det är bra skönt utan dom åxå, nu kan man ju svänga hängholmarna bäst man fan vill!

Puss & Kram Anna!

Hälsningar Agneta & Johanna.

Nu ökar vi tempot och spelar in nästan hela veckan med full styrka vid dom olika scenerna, för vi har bestämt att hålla ångan uppe nu och smida medans järnet är varmt.

Många klyschor och gamla ordspråk men just nu är vi inne i ett sådant bra flyt med våra inspelningar att man bara vill köra på. Vi vill inte tappa den må bra känslan vi har i hela filmteamet just nu, för vi kan inte förneka att några riktiga pärlor till scener redan har prickats in.

Jag vill inte ännu börja jämföra eller ranka denna film men ska jag vara ärlig så kommer nog fan den bästa filmen nu.

För sån är känslan! Det bara känns i magen att..ja, nu jävlar om man säger. Längtar till klippbordet ska ni veta för vilka angenäma problem vi har att börja plocka ur allt det här :)

Och till veckan fortsätter filminspelningarna..

Vi minns tillbaka lite till en filmpremiär för 3 år sedan i Edsbyn och premiären av småstadsliv 1, kanske vi ska göra en liten nostalgitripp med denna film vi gör nu och ha premiären i Edsbyn igen 2012 i mars månad kanske?

Det vore faktiskt väldigt trevligt tror jag, att komma tillbaka dit där allt en gång började för tre år sedan och vår första småstadslivfilm...mycket lockande tanke faktiskt!

Film premiär i Edsbyn 2012 alltså?

Så här såg det ut i Edsbyn för 3 år sen då småstadsliv 1 hade sin premiär.